Här möts flyktingarna av solidaritet
””
Det har bildats en cirkel runt Dragana Djukic och hennes vänner. I parken i centrala Belgrad, som numera fungerar som ett provisoriskt flyktingläger, är hjälpbehoven stora. Som tur är trollar den 34-åriga psykologen inte bara fram tandkräm ur bagageluckan på bilen, där finns också juice, vatten och kassar med kläder.
Här samlas människor som i många fall delar ett och samma öde. De kommer från länder som Syrien, Irak och Afghanistan med förhoppningar om en ny framtid i något av EU:s mer välmående länder. Men på vägen avlöser problemen varandra, och historierna tar aldrig slut. De handlar om resor i överfulla gummibåtar mellan Turkiet och Grekland, skräcken över att kanske kvävas till döds i en lastbil eller oron över det där staketet som väntar vid den ungerska gränsen.
Men här i Belgrad hinner många hämta andan, om så bara för en kort stund. De flesta vill resa vidare så snart som möjligt, innan nätterna blir för outhärdligt långa och kalla.
Minns eget krig
Dragana Djukic tar emot mängder av samtal från privatpersoner och företag i Belgrad som vill hjälpa till. Det blir många vändor till parken med livsnödvändigheter som samlas ihop genom en Facebook-sida.
Hon tror att mycket av solidariteten bottnar i minnen av kriget på 1990-talet, då hundratusentals flyktingar kom till Serbien.
””
En bit bort sitter 16-åriga Shati Faisal. Han har ont i fötterna. Det har gått en månad sedan han lämnade Afghanistan och talibanernas våldsoffensiv bakom sig. En dag gick han i 18 timmar i sträck. I dag vill han bara sitta ner, ge fötterna lite kärlek med hjälp av de plåster han fått från Läkare utan gränser som driver en klinik från baksätet på en minibuss.
Hoppas på Sverige
Snart är han redo att fortsätta.
””
Just nu ryms Shati Faisals liv i hans ryggsäck. För tillfället är den extra tung, fylld till bristningsgränsen med vatten och kakor.
””
Den som följer spåren av färgglad graffiti i den grå betongen kommer snart till ett center där flera organisationer gått ihop för att samordna sina hjälpinsatser. Trots att klockan närmar sig stängningsdags vill kön utanför aldrig ta slut. En man skyndar i väg med ett par nya gymnastikskor i famnen. Han hade tur. Sådana brukar gå åt på 20 sekunder när de kommer in.
Hjälp från olika håll
Det har hänt att turister hört talas om centret och lagt hela semestern på att stå bakom disken och dela ut mat, vatten och hygienartiklar. Men de är inte ensamma. Ibland rycker flyktingarna själva in. Volontären "Nuna", som inte vill uppge sitt riktiga namn, brukar få hjälp med både städning och klädsortering.
””
””
TT
