Dylans oändliga turné jubilerar i Sverige

"Det tog honom bara ett halvår", påpekade någon putslustig Twitterkommentator när det blev klart att Bob Dylan kommer att ta emot sitt Nobeldiplom och sin Nobelmedalj av Svenska Akademien när han besöker våra breddgrader i helgen.

Det går så klart bara att gissa vad som försiggår i Dylans huvud, men det är nog inte osannolikt att han ser fram emot att få lämna uppståndelsen kring Nobelpriset i litteratur bakom sig. För att vara en artist som vägrar lämna scenen så verkar Bob Dylan samtidigt inte trivas särskilt väl i rampljuset.

Eller, som Dylan själv uttryckte sin syn på berömmelse i en intervju som nyligen publicerades på hans hemsida:

Åldrad crooner

Bob Dylan inledde det som har blivit hans pågående turné i Concord, Kalifornien, den 7 juni 1988. Det innebär att turnén, som har gjort ett sedvanligt uppehåll i några månader sedan slutet på november i fjol, går in på sitt 30:e år i Stockholm på lördag.

Medan Dylans konserter det senaste decenniet kan liknas vid något av ett lotteri - artistens humör, dagsform och sångröst har varit av milt uttryckt varierad kvalitet - så har hans senaste album med amerikanska evergreens ("Triplicate", "Fallen angels" och "Shadows in the night") alla hyllats för framför allt sånginsatsen. Den kraxande bluesmannen, med stämband som blästrats, sandats och saltats, som hörs på sentida album som "Together through life" och "Christmas in the heart" har klivit åt sidan till förmån för en åldrad crooner, vis av ett långt livs erfarenheter.

"Beror på låten"

På frågan om varför han inte alltid sjunger "fint" när han nu har visat att han kan göra det ger Bob Dylan följande svar i ovan nämnda intervju:

Det återstår att se vilken Bob Dylan som dyker upp i Sverige.

TT