Svunnen värld i radiostationen

Det har gått ett år sedan mellanvågsstationen som bär namnet Sölvesborgs mellanvågsstation tystnade, men tyst är det inte. Längst ute på udden blåser det så havet gungar och de höga topparna på radiomasterna svajar.

Inne på själva stationen ekar det tomt och knapptelefonen på det lilla köksbordet ser ungefär ut som om luren vuxit fast i klykan. Men ett ihållande ljud tränger på.

– Hade du inte sagt något så hade jag nog inte hört det, säger Bengt Meijer som är en av företaget Teracoms serviceingenjörer.

Det är ljudet av en jättemagnet, som att befinna sig i en stor röntgenmaskin.

Är det säkert att sticka in kameran här?, frågar fotografen, då han vill ta en bild genom sändarens innanmäte.

– Jadå, säger Bengt Meijer som med sorg i hjärtat ser en radioepok gå i graven.

Bengt Meijer har arbetat på radiostationen i Hörby i Skåne i trettio år och håller nu på att avveckla sin egen arbetsplats. Stationen har ingen direkt funktion efter att Sveriges radio bestämde sig för att avveckla utlandssändningarna.

Stationen vid Björkenabben i Sölvesborg har aldrig varit bemannad utan tillsynen har skett från Hörby.

Det är Teracom som äger anläggningen. För Bengt Meijer står det skrivet i stjärnorna vad som nu ska ske med sändaren, masterna och byggnaden. Men högre upp i Teracoms hierarki har det beslutats om rivning och att den utrustning som kan säljas ska säljas.

– Men där stod det en säng, säger Bengt Meijer och visar in mot omklädningsrummet som behövdes då stationen uppfördes.

1985 invigdes stationen genom att Sölvesborgs kommunalråd tryckte på en låtsasknapp utanför huset där det stod START, följt av att Bengt Meijer tryckte på den riktiga knappen innanför väggarna. Sändningarna var i gång och befann du dig i Europa kunde du ratta in frekvensen och höra svenska nyheter från denna station.

Sängen har Bengt Meijer legat i några gånger då han kommit för att se till stationen, lösa något tekniskt problem, men sedan vid tänkt avfärd upptäckt att det blivit dimma eller snöstorm. I det lilla skafferiet fanns det nödproviant och markägaren Tonnie Rittstam, som fortfarande får intäkter för att ha masterna på sin mark, fick del av spillvärmen från stationen. På så sätt kunde han värma sin swimmingpool.

På det lilla kontorets hylla står fortfarande nio pärmar innehållande ritningar för kopplingsscheman, allt beskrivet på tyska. Den tionde pärmen ligger på bordet, som om den när som helst skulle slås upp igen. Så blir det inte. Persiennerna är neddragna.

– Det känns tomt, säger Bengt Meijer som senare ute i blåsten ser tårögd ut, kanske beroende på den kalla vinden, kanske inte.