Mirre tackar för sig efter 42 år

–Det är klart att det känns lite vemodigt efter så många år, men det var nu eller aldrig, säger Miroslav när BLT träffar honom mitt under fredagseftermiddagens tårtkalas för vänner och kollegor i IF Metalls klubbstuga.

–42 år är en lång tid. Men det har varit intressanta år, roliga år, men tyvärr också några hemska, fortsätter han.

Den absolut värsta tiden i karriären som fackligt engagerad berättar han var varslen 2008.

–Det är ett år som jag önskar jag hade varit utan. Att se 234 medarbetare förlora sina jobb var tungt, riktigt jobbigt.

Men de gångna åren har också bjudit på fina minnen. Något enskilt kan Miroslav inte riktigt erinra sig i all uppståndelse runt omkring honom, men det långsiktiga arbetet med att förbättra anställningsvillkoren för medarbetarna på Volvo nämner han som ett mycket lyckosamt. Ett annat, alltid lika viktigt ämne som engagerat honom starkt genom åren, är de regelbundet återkommande löneprocesserna.

På frågan vad det var som fick honom att börja engagera sig fackligt redan som 22-åring 1972 svarar han – mamma!

–I mitten av 1960-talet jobbade min mor på ett företag i Växjö varifrån hon blev uppsagd. Och på den tiden var uppsägningstiden bara 14 dagar. Det var en händelse som satte sina spår i mig som ung grabb, och nog det som så småningom fick mig att gå min första fackliga utbildning.

I mitten av mars lade han så, officiellt, den fackliga karriären på hyllan ... som klubbordförande.

–Jag är befriad från uppdrag, men har en del småsaker som måste avslutas innan jag går vidare.

Ett av dem berättar han, inför en skrattande församling tårtkalasande vänner, är att byta telefonnummer. Drygt 60 samtal om dagen är inget han vill ha med sig på det nya äventyr som väntar.

–Det lär väl bli en del telefonsamtal även i framtiden, men förhoppningsvis inte lika många, säger han och skrattar samtidigt som ännu ett gäng forna kollegor kommer in i klubbstugan och pockar på Miroslav ”Mirre” Mirulovics uppmärksamhet.

Men innan vi riktigt kan lämna honom för att ta hand om dessa måste vi naturligtvis få veta vad det är som fått honom att ta beslutet att lämna Volvo och ett fyra decennier långa fackligt engagemang därhän. Någon pensionsavgång har det ju inte visat sig vara.

–Nej, där är jag inte riktigt ännu. Jag ska först satsa några år på det företag jag och en kollega tjuvat lite med vid sidan om under några år och där vi erbjuder hemtjänstenheter landet runt en säker och smidig nyckelhantering. En rolig och spännande utmaning.

Det har varit roliga år, men tyvärr också några hemska.