Ta en tur till idylliska Hjorthålan

BACKARYD

Det är en slående vacker vy när den slingriga, smala väg 657 mellan Backaryd och Eringsboda tar sig ut från skogsmarken vid Hjorthålan. Plötsligt öppnar sig landskapet och Ronnebyån ligger där lugn och stolt som en flod.

Här vid Hjorthålandammen bildar Ronnebyån ett naturligt vattenmagasin - sedan människan gjort vissa justeringar.

1949 släpptes vattnet ut över den dal som byn Hjorthålan dittills legat i. Passagen över ån hade året före höjts med en bro. Och vattnet som tidigare tagit sig fram i en djup, stenig åränna i berggrunden fick nu fritt utlopp och svämmade över Hjorthålans husgrunder och avverkade skog.

Fem års arbete

Under fem års tid hade arbetet pågått i dalen för att förbereda och bygga en ny kraftstation i ån.

- Alla träd höggs ner och skulle även transporteras bort därifrån. Det fick göras med handkraft och det tog sin tid, berättar Lennart Eriksson.

Han är född och uppvuxen i Hjorthålan. Fadern var smed i byn och i den gamla smedjan har Lennart Eriksson och hans fru Rut byggt upp Café Smedjan för turister, besökande bussresor och ortsbor.

Strax intill caféet ligger turbåten Lunkentuss förtöjd.

Under högsäsongen tar Lennart Eriksson ut Lunkentuss med besökare sex gånger om dagen.

- Jag tänkte att man måste väl kunna skjutsa turister på Ronnebyån likaväl som uppe på älvarna i Norrland. Och det kommer mycket besökare hit. Det har ökat varenda år, säger Lennart Eriksson.

Under vatten

Och Lennart Eriksson har mycket att berätta under båtturen som går längs ån ner till Klåvbens kraftstation. Om det gamla Hjorthålan med affär, hus, kvarn och den gamla kraftstationen som ligger sänkt under vatten. Så är det också med Lennart Erikssons släktgård. Och vid åns nya kanter växer nya träd numera höga på det som förr var åkermark.

- Men så vitt jag vet och känner till var det inte något motstånd när byn skulle sänkas under vatten, säger Lennart Eriksson.

Det var bara en som gick på tvären och inte ville flytta när det väl blev dags.

- Viktor Karlsson hade sålt till kraftbolaget och allt sådant var klart. Men sedan sa han att det kommer väl inget vatten upp hit. Han skulle bo kvar i sitt hus och det gjorde han också när de började släppa på vattnet.

Fast när Karlsson haft båten bunden vid kökstrappan ett tag och det började sila in vatten över golvet bestämde han sig ändå för att flytta, han också.

Nya hus och en ny affär byggdes upp i till Hjorthålan som det ser ut i dag. Affären har sedan blivit bostadshus, som i sin tur har fått sällskap av Hjorthålans camping och stugby.

- Här i trakten finns nästan inte ett hus utan folk. Och är det inte bostad året om så är det sommarboende, säger Lennart Eriksson.

Känner sig välkomna

Och bara det senaste året har det kommit flera nybyggare längs Utvandrarnas väg med ambitioner att utveckla bygden vidare.

- Alla hjälper varandra och vi har känt oss väldigt välkomna här, säger Palle och Gunnila Heed, som tog klivet och lämnade jobben och livet i Stockholm för att flytta in i Gunnerskulla gamla skola, eller Ponderosa som huset heter sedan 60-talet. Här låg ett av bygdens dansställen under drygt 15 år.

Och avsikten är att på nytt sätta igång Ponderosa som värdshus. Som en mjukstart arrenderar paret Heed Café Smedjan på ett år.

Också Dieter Dinkel och Heinz Gundel som tagit över Hjorthålans camping och stugby känner sig hemma och trivs i bygden.

- Här blir en djupare gemenskap än i Stockholm där jag bodde innan i åtta år. Här är väldigt gemytligt. Och man hjälper varandra. Så är man ju mer beroende av varandra här också, säger Dieter Dinkel.

Andan av att hjälpas åt räcker vida omkring i trakterna invid Utvandrarnas väg.

Inte minst bland dem som ägnar sig åt landsbygdsturism. Till exempel med gemensam marknadsföring och samordning av turistbussarnas utflykter.

Det var besöksmålet Blomstergården, bara ett par kilometer från Hjorthålan som drog igång alltihop, berättar Lennart Eriksson. Blomstergården med trädgårdsmiljöer, äventyrspark och camping nyöppnade 1991. Några år senare började Lennart Eriksson sina turer med Lunkentuss och satte igång Café Smedjan.

Och i närheten av Hjorthålan ligger nu förutom Blomstergården också örtagården Aroniagården, Räntemåla gård med äventyrsslinga, Lobergs slöjd och konsthantverk och Mjuamåla crosscart.

Medan Blekinge i mångt och mycket marknadsförs som ett kustlän, med fokus på städerna och skärgården, har byborna i Ronneby kommuns norra skogsbygd tagit saken i egna händer.

- Vi har bildat föreningen Den Blomstrande Bygden med ett 50-tal medlemmar som har satsat på turister runt omkring Blomstergården.

- Vi har gjort allt av egen kraft. Det är vi som bor här som har satt igång och byggt upp det som finns här i dag, säger Lennart Eriksson.