Jens Olander: En vandrande vän vänder åter
När Neil Young-covern ”Min vandrande vän” skramlat klart, det bugats, bockats och applåderna ebbat ut, så var det över.
Göta Lejon, Stockholm, nyårsafton 2015. Ulf Lundells avskedsturné var till slut till ända.
Jag minns att det blev lite tomt. Den sparade selfie-bilden med avskedet i bakgrunden avslöjar också inte så lite trumpenhet.
Och det var ju ändå min 25:e Lundell-konsert sedan Masten 1993. Det handlar om en av husgudarna. Ett sorts troget följeslagande.
Men trodde jag verkligen att det här var sista mötet? Innerst inne? Nja.
Lundell-beslut har sannerligen ändrats förr. Inställda spelningar räknas också som spelningar. Och antalet gånger avpolletterade "Sextisju, sextisju" ändå dykt upp i setlistorna är säkert fler än 68.
Så. Efter massor av rykten och rökridåer kom ett inte helt oväntat besked om en ny turné.
En vandrande vän vänder åter.
