Så räddades 370 000 böcker undan jihadisterna

Ledare Artikeln publicerades
FN-insatsen i Mali.
Foto:

Vadan denna rädsla för oskyldiga bokstäver, nedtecknade på papper?

Den nyutkomna boken "The bad-ass librarians of Timbuktu", av Joshua Hammer, är en berättelse om ordets makt, och hur fanatiker i alla tider har velat anpassa historien efter sitt eget godtycke. Rent konkret är den en berättelse om hur man i hemlighet smugglar ut 370 000 från en jihadistbelägrad stad.

I centrum för berättelsen står Abdel Kader Haidara, en man som vigt sitt liv åt att samla historiska böcker och manuskript från Mali i allmänhet, och Timbuktu i synnerhet. Under dess gyllene era på 1500-talet var staden ett centrum för poesi, akademi och litteratur, dit människor från hela världen flockades. I personporträtt från tiden mäts rikedomar inte i guld, utan i böcker.

Flera hundra år senare kom denna bild av sprudlande intelligent utbyte att stå i stark kontrast mot de franska kolonialherrarnas rasistiska syn på afrikanen. Malis befolkning behövde skydda sin historia. Böckerna spreds, gömdes i källare och förråd.

Där förvarades de i generation efter generation, fram till att Haidara på 1980-talet ville dra fram dem i ljuset igen, för att visa Timbuktus stolta historia för världen. Efter 20 år av hårt arbete hade över 350 000 böcker och manuskript samlats in och sparats i ett stort bibliotek. Men då kom nästa hot. Jihadisterna.

Våren 2012 ockuperades Timbuktu. Bara månader tidigare vimlade staden av turister som besökte musikevenemanget "Festival in the desert". U2-stjärnan Bono bodde på Hotel la Maison. Med jihadisternas intåg förvandlades hotellet till en fruktad shariadomstol, som utdömde spöstraff för brottet att lyssna på musik.

Än en gång blev böckerna ett hot. De berättade en historia om hur staden frodades som mest när en mångfald av kulturer och religioner sammanstrålade och bytte idéer. De berättade om hur vetenskap och religion samexisterade.

Historiens gång lade in backväxeln. För att rädda böckerna spreds de åter ut i källare och förråd. Sakta men säkert inleddes operationen att rädda dem, alla 370 000, genom att i hemlighet smuggla ut dem. En i sanning häpnadsväckande bedrift.

Bara den är värd att läsa.

Men "The bad-ass librarians of Timbuktu" är så mycket mer. Den drar linjerna bakåt i tiden och ger samband. Huvudhistorien, om Haidara och boksmugglandet, är i långa stunder helt frånvarande. I stället får vi veta mer om Timbuktus historia, eller om hur al-Qaida byggde upp sin organisation och hur deras kamp förhåller sig till andra konflikter i området. Trådar dras till störtandet av Gaddafi i Libyen och hur det understödde jihadisterna i Mali.

Läsaren får en god insikt i konflikten i Mali, och dess sammanhang, paketerat runt en spännande berättelse om boksmuggling.

Varför bry sig om situationen i Mali? Främst för att det är det svenska försvarets största insats utomlands. Inom FN-insatsen MINUSMA kämpar 250 svenska soldater för att upprätthålla fred och säkerhet. De flesta är stationerade på Camp Nobel, utanför Timbuktu.

Vi skrattar gärna åt dumma amerikaner som skickar soldater till länder som de inte ens kan peka ut på en karta. Men hur många svenskar skulle pricka in Mali?

Sett till antalet döda är MINUSMA den farligaste FN-insatsen i världen. Att lära sig lite mer om varför våra soldater riskerar livet är det minsta vi kan göra för att visa vår uppskattning, och respekt.