Så länge utfodringen fortsätter har vi problem med vildsvinen

Ledare
Statistiken pekar mot att viltolyckorna i Blekinge slår alla rekord 2017.
Foto:

Frågan om vildsvinens härjningar återkommer ständigt. Jordbrukare, privatpersoner och trafikanter drabbas till en kostnad av hundratals miljoner kronor varje år. Förslag som skulle kunna hålla stammen under kontroll fälls i riksdagen. Nu står Blekinge inför ett av de mest olycksdrabbade åren någonsin.

Artikeln publicerades 9 september 2017.

Häromdagen kom några telegram på nyhetsbyrån TT: ”Vilda svin på frammarsch” och ”Vildsvinsstammen har gått överstyr”.

Samma dag kunde man läsa i Sydöstran om Per Andersson på Jordö som fått sin trädgård demolerad av klövvilt. ”Jag vet att det finns många här som inte vågar gå ut för att rasta sina hundar” säger han i artikeln.

För den som sett de skador som grisarna orsakar, kan synen vara chockerande. Hela eller delar av fält där skörden är uppäten, nedtrampad och uppbökad. En sådan skörd går inte att bärga. Bonden riskerar stenar i skördetröskan och jord i ensilaget.

2014 presenterades jaktlagsutredningen. Den innehöll förslag om att stödjande utfodring skulle förbjudas under växtsäsong.

Så kallad avledande utfodring (en mindre mängd för att få bort svinen från grödorna) och så kallad åtling (att lägga ut en mindre mängd foder för att bedriva jakt) skulle dock vara tillåtet.

Ett vettigt förslag som borde ha kunnat fungera som en kompromiss mellan olika intressen i denna eldfängda fråga.

Men Allianspartierna och Sverigedemokraterna fällde förslaget i riksdagen. Moderaterna motiverade sitt ställningstagande med att generella utfodringsförbud inte kan lösa problematiken - samt att ett generellt förbud skulle vara ett ingrepp i äganderätten.

För en utomstående verkar dessa argument märkliga. Hur man än vänder sig krävs det en gemensam strategi för att stammen ska komma under kontroll, ideologi eller inte. Om inte alla markägare följer samma inriktning flyttar sig givetvis djuren till en annan plats, där utfodringen är rikligare. Det i sig kan vara ett ingrepp i äganderätten, om andra markägare runt om kring drabbas.

När olika intressens behov ska vägas samman måste det helt enkelt finnas en gemensam överenskommelse - och alla kan inte bli fullt ut nöjda i sådana kompromisser, det är en omöjlighet. Det är målet som måste vara det relevanta i det långa loppet.

Medan jägarförbund, markägare och arrendatorer träter, förökar sig svinen med förbluffande hastighet. Just nu verkar stammen stiga till nya nivåer efter några år med milda vintrar. 2016 var dessutom ett gott ollonår. I den takten går det inte att skjuta av dem.

Resultatet blir att skadorna ökar.

Statistiken pekar mycket riktigt mot att viltolyckorna i Blekinge slår alla rekord 2017. Fram till och med juli i år hade 53 olyckor med vildsvin skett mot 41 förra året. Då ska i ärlighetens namn sägas, att rådjursolyckorna är betydligt vanligare.

Men skadeökningen med vildsvin i Blekinge ligger på 29 procent i Blekinge sedan förra året - och med hela 50 procent i hela Sverige.

Det bästa vore om vildsvinen inte fick stödutfodras överhuvudtaget, vare sig sommar eller vinter. Vildsvin som mår för bra på vintern föder nämligen en tredje kull under en årstid då det egentligen inte skulle hända.

När utfodring sker, svinen ökar och måste skjutas av, får det andra följdproblem: antalet anläggningar i landet som köper köttet kanske inte ta emot det, då de är för få.

När jägarna inte får betalt för köttet finns det få anledningar att bedriva jakt. Man får nämligen inte sälja köttet direkt, så som man kan när det gäller rådjur. Det måste alltid säljas genom en anläggning.

Så hur man än vänder sig måste stödutfodringen stoppas, utan att för den skull stoppa den avledande utfodringen.

Då måste också alla – samtidigt – rätta sig efter vissa bestämmelser. Annars kommer vildsvinsplågan aldrig att få någon lösning.