Replik: Önsketänkande om SD:s passiva stöd
BLT:s Anders Gustafsson ondgör sig över uppgörelsen mellan S, MP, L och C. Jag har stor respekt för Gustafssons kunnande och liberala engagemang men i lördagens ledare kommer sakpolitiken i skymundan för taktiserande och skrämselpropaganda. Som liberalt engagerad borde uppgörelsen ses som en triumf.
Det är svårt att tänka sig att en M/KD-regering skulle ge mer av liberala reformer. Anders ger själv flera exempel på sådana viktiga reformer. Till dessa kan läggas familjeåterföreningen inom migrationspolitiken, reformering av arbetsförmedlingen, en uppdaterad kömiljard inom sjukvården och ett flertal reformer inom skolpolitiken med bland annat etableringsstopp för friskolor med konfessionell inriktning.
Om man tror på att en socialliberal politik gagnar landet och ger ökad välfärd kan det väl inte vara ett högriskprojekt att en sådan politik förverkligas? I så fall har man tappat tron på den egna ideologin och dess möjligheter att utveckla välfärden. Politik måste handla om sakfrågor och inte spekulationer om väljarnas eventuella rädsla för att pröva något nytt. Blockpolitik kan i vissa fall, som 2006, vara ett framgångsrecept men kan också medföra låsningar som blockerar nytänkande och rationalitet.
En annan styrka med fyrpartiuppgörelsen är att den utestänger allt inflytande från flankpartierna. Det är naivt att tro att en M/KD-regering skulle fungera under resterande mandatperiod utan att SD får ett betydande inflytande.
SD:s ambitioner att bilda ett nytt konservativt block tillsammans med M och KD gör att man inte passivt ställer sig i ledet bakom en sådan regering. En svag tvåpartiregering har små chanser att överleva en mandatperiod. Men Anders Gustafsson tycker att man ändå ska ta risken, det har jag mycket svårt att förstå. En fyrpartiuppgörelse på liberal grund som är hållbar under resterande mandatperiod ställs mot en svag tvåpartiuppgörelse som är beroende av ett nationalistiskt och populistiskt ytterkantsparti. För mig är det inget svårt val – och borde heller inte vara det för en liberal ledarskribent.
Ronny Karlsson, Trummenäs
Svar: Hur mycket av de liberala inslagen i överenskommelsen mellan S, MP, C och L som verkligen kommer att bli verklighet återstår att se. Jag för min del tvivlar på att arbetsrätten och hyressättningen moderniseras. V hotar som bekant med misstroendeomröstning om dessa förslag läggs på riksdagens bord och M, KD och SD har sagt att de är beredda att fälla Löfven-regeringen om tillfälle ges. Om L och C står där med skägget i brevlådan riksdagsvalet 2022 kommer de att straffas hårt av väljarna. Att vara emot någon annans politik, SD, räcker inte för att få röster.
Det är helt riktigt att SD hade kunnat komma att fälla en M-ledd regering, om en sådan tillträtt efter statsministeromröstningen den 14 november då SD röstade ja till Ulf Kristersson som regeringsbildare, men det hade skett till ett högt pris för SD. SD hade fått förklara varför de föredrar S framför M. Nu blev det i stället L och C som hjälpte SD ur detta dilemma, till priset av att alliansen begravdes. Och om SD fällt Kristersson efter ett, två eller tre år som statsminister då hade L och C varit i samma position som nu men med skillnaden att Sverige på köpet hade fått några år av allianspolitik.
Anders Gustafsson
