Polisen har viktigare saker att göra
I början av maj skulle kommunfullmäktige i Sölvesborg ha tagit ställning till om det ska bli förbjudet att be människor om ekonomisk hjälp, så kallad passiv penninginsamling, på åtta offentliga platser i Sölvesborgs kommun. Men förslaget återremitterades av fullmäktige.
Oppositionen, med Johanna Beijer (S) i spetsen, efterfrågade mer fakta i frågan. De kände inte igen sig i den beskrivning som återgavs i handlingarna angående tiggeriet. ”Det är viktigt att vi har rätt fakta på bordet. I handlingarna beskrivs incidenter, nedskräpning och ordningsstörning som vi inte hört talas om när vi pratat med handlare och de få tiggare som finns i Sölvesborg”, sade Beijer i anslutning till återremissen (P4 Blekinge den 6 maj). Oppositionen ville bland annat ha svar på hur allmänhet och handlare upplever tiggeriet och hur många ingripanden från polis och affärsinnehavare som tiggeriet faktiskt har gett upphov till.
På tisdagen återfanns det återremitterade ärendet på dagordningen när kommunstyrelsen sammanträdde. Fick oppositionen svar på sina frågor? De har all anledning att vara besvikna.
Vad tycker allmänheten egentligen i fråga om tiggarna är/har varit ordningsstörande? Det krävs ingen vidare utredning för att införa ett förbud. Har det varit några incidenter hos handlarna? Det behöver man inte belägga för att förbjuda tiggeri. Vad säger polisens statistik? De har ingen statistik över ordningsstörningar kopplat till tiggeri.
Fredrik Liljeroos, tillförordnad lokalpolisområdeschef, kan dock inte minnas ett enda ingripande, enligt P4 Blekinge. ”Det finns incidenter där tiggare hamnat i dispyter med förbipasserande. Men vi inom polisen har inte upplevt tiggarna som något problem”, säger Liljeroos (SR den 4 juni).
Men det spelar uppenbarligen ingen roll för Samstyret. ”Folk har ju röstat på oss! Räcker inte det?” står det mellan raderna i handlingarna. På tisdagseftermiddagen röstade majoriteten i arbetsutskottet ja till ett tiggeriförbud på flera platser i kommunen. Senare på kommunfullmäktige, den 17 juni, avgörs frågan.
Sett ur ett strikt juridiskt perspektiv finns det inget att invända. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog, överraskande nog, i slutet av förra året att ett lokalt tiggeriförbud inte måste föregås av en utredning där man belägger att tiggeriet stör den allmänna ordningen. Men ur ett politiskt perspektiv tycker man att kommunpolitikerna borde kunna anföra starka skäl som motiverar ett förbud. Särskilt när det handlar om ett förbud mot att människor ska kunna be varandra om hjälp.
Visst, det har funnits allvarlig brottslighet kopplat till tiggeri på vissa ställen i Sverige, exempelvis människohandel. Det är belagt. Men då är det ju denna brottslighet som polis och åklagare ska bekämpa. Och visst har det varit så att det funnits uppenbara blottor i lagstiftningen när det gäller otillåtna bosättningar, men lagstiftningen har uppdaterats. Men att göra det till ett brott att en stackars utsatt människa sitter med en pappmugg och ber förbipasserande om växelpengar – det är inget som anstår ett medmänskligt samhälle.
Och ärligt talat: finns det inte mer angelägna arbetsuppgifter för polisen att ägna sig åt än att jaga tiggare enligt Samstyrets önskemål?
