Mattias Svensson: Optimism för fler än eliten

Hur många känner exempelvis till att miljön enligt den mest ambitiösa sammanställningen av tillgänglig statistik (Yale Environmental Performance Index) faktiskt blivit bättre under 2000-talet? Eller att det vanligtvis är rika länder som leder utvecklingen mot renare luft och vatten?

Det innebär förstås inte att världen är problemfri och att allt kommer att lösa sig. Betydligt mer måste göras för att den globala uppvärmningen inte ska få katastrofala och oåterkalleliga konsekvenser.

Men mindre än vi tror talar för att mänskligheten står maktlös inför växande problem, eller att vi skulle vara helt fel ute i de välbärgade demokratier där sådana frågor vanligtvis diskuteras.

Tvärtom sker många framsteg i vår värld: välståndet ökar, fattigdomen minskar, farsoter förpassas till historieböckerna (sök inte på ”smittkoppor” om du är känslig, men gläds åt att sjukdomen är utrotad sedan 1980), tillvaron blir säkrare och toleransen större, alltfler kan resa mer, lära sig mer och ha mer fritid under allt längre och friskare liv, vetenskap expanderar till nya områden, nya uppfinningar kan lösa ännu fler problem.

Jag plockar exemplen från Steven Pinkers bok ”Enlightenment now – The case for reason, science, humanism and progress”, som kom i vintras, men svenskar som Hans Rosling och Johan Norberg (flitigt citerade av Pinker) har gjort mycket för att sprida upplysning om samma goda utveckling.

Titta på Hans Roslings berättelse om den magiska tvättmaskinen om du inte redan gjort det, och få en känsla för den fantastiska resa som gjorts på bara några generationer. (Prylen du tittar på fanns förmodligen inte för bara tio år sedan)

Ja, så här brukar det låta när optimister får lägga ut texten. Jag räknar mig själv dit, till vad Steven Pinker kallar ”villkorade optimister” – som tror att mänskligheten är kapabel att lösa också svåra problem och i detta värv finner hopp och inspiration i de framsteg som gjorts i att bekämpa död, sjukdomar, okunskap och misär.

Men mycket av kommunikationen kring hur bra vi har det påminner mig om en händelse när jag jobbade på postkontor på 90-talet.

I en personalenkät fick just vårt kontor låga siffror, som indikerade missnöje. Vi var själva lite förvånade och såg det inte som någon stor sak, men blev ännu mer förvånade när vi kallades till ett möte med representanter från huvudkontoret. Detta inleddes nämligen med en lång monolog där en person från ledningen förklarade hur liten anledning vi hade att vara missnöjda.

Fakta kan vara rätt, men ändå användas fel. Det är en sak att platta till slentriangnällande akademiker med historia och statistik. Det är en annan sak att drämma uppgifter om hur bra det går på ett globalt och generellt plan i huvudet på någon som oroar sig för sitt jobb eller för att butiken på hörnet rånats två gånger de senaste månaderna.

Beresta och belästa opinionsbildare som bemöter missnöje med att förklara att folk inte förstått hur bra de har det, kommer aldrig att vara en framgångsrik kommunikationsstrategi.

Framstegets förkunnare borde fundera mer över hur fler kan vinnas för dess sak. Som inte minst ekonomen Deirdre McCloskey beskrivit drevs industrialismen av jämlik frihet, av att folk från modest bakgrund kände sig delaktiga, klev fram och via små och stora innovationer bidrog till att skapa en storslagen framtid.

Hur inkluderande är dagens framsteg?

Genmodifiering (GMO) är en fascinerande teknik, och bildade klasser kan läsa om hur den minskar behovet av bekämpningsmedel och gödning. Men har vanliga västkonsumenter fått bli del av framstegen? Kostnader har minskat, men trots att tekniken rör mat så ser och upplever konsumenter få fördelar i variation och smak. Då uteblir entusiasmen, rädsla och skepsis sprider sig. Jämför hur allt fler tagit till sig ekologisk produktion genom berättelser, bondens marknad och ett utbud som tilltalar våra sinnen.

Vad känner läsare inför reportage om att robotar kan spela en större roll i framtidens äldreomsorg: Börjar de entusiastiskt fundera över alla olika sätt som tekniken skulle kunna berika vår vardag som äldre – eller känner de att de här systemen designas av ingenjörer och teknokrater för att ersätta personal och minimera kommunens kostnader?

Det gör skillnad. Hur folk i allmänhet tänker är avgörande. Ny teknik betyder inte att människors fantasi och problemlösningsförmåga spelat ut sin roll – tvärtom är det senare avgörande för att teknik ska innebära verkliga framsteg. Artificiell intelligens parat med fågelskådares observationer skapar i detta nu en bättre förståelse för fåglars rörelsemönster och hur utrotningshotade arter kan skyddas.

På många sätt bjuder vår tid fantastiska möjligheter. Inte minst de breda tekniska plattformarna bjuder in människor från helt olika länder att skapa och förbättra. Men känslan måste finnas och spridas att optimism och förväntningar inte är en lyx för fåtalet.

Framsteg skapar vi ihop, de kan bara lyfta ett land och en värld om tillräckligt många är delaktiga. Ska det ske behöver optimismens vänner bli ännu bättre.