Nej, det är inte "victim-blaming" att ge förebyggande råd

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Oliver Berg

Efter massiva sexuella övergrepp på nyårsnatten ville Kölns borgmästare uppdatera råden om hur man kan minska riskerna att utsättas för brott. Direkt anklagades hon för att skuldbelägga offren. Men sådana råd måste få ges.

I augusti i år varnade Polisen för en våg av klockstölder på området runt Stureplan i Stockholm. Rånarnas tillvägagångssätt var återkommande. Först letade de upp sitt offer, företrädesvis en berusad man med dyr märkesklocka på armen. Sedan följde de efter personen på gatan. När få andra befann sig runt omkring sprang de fram, började prata med personen och stal klockan, med våld om så krävdes.

Utöver varningen gav Polisen också tips om hur man minskar risken att bli utsatt. Visa inte upp dina dyra klockor, drick måttligt, gå inte ensam och undvik ensliga gator. Det var troligtvis goda råd, med tanke på hur rånen gick till. Dessa tips rapporterades vidare av både lokala och nationella medier, utan några arga reaktioner.

Någon debatt blev det inte heller under hösten, när Utrikesdepartementet uppmanade alla svenskar i Bryssel att undvika folksamlingar och vara extra vaksamma. Sådana varningar är vanliga vid terrorhot. Vi förstår att det på inget sätt skuldbelägger offren för brotten.

    Däremot blev det starka reaktioner när Kölns borgmästare under veckan ville uppdatera råden för hur man kan undvika att utsättas för sexuella trakasserier. Under nyårsnatten utsattes staden för övergrepp i massiv skala, när hundratals män (kanske uppåt tusen) förgrep sig på kvinnor. 90 personer har anmält att de utsatts för sexuellt ofredande, ett fall av våldtäkt utreds.

    Såväl nationella som lokala politiker har, med rätta, fördömt dåden kraftfullt och lovat att sätta in alla resurser som krävs för att fånga förövarna. Eftersom det finns indikationer på att övergreppen kan ha begåtts av asylsökande diskuteras också obligatoriska kurser om vilka lagar som gäller i landet.

    Utöver det ville Kölns borgmästare uppdatera förhållningsreglerna till stadens karneval, med tips som att inte gå ensam på staden och undvika närkontakt med främlingar. Direkt anklagades hon för så kallad victim-blaming, att skuldbelägga offren. Kritikstormen var massiv, även i Sverige.

    "Unket" förklarade exempelvis Birgitta Olsson (L) och förklarade att "det är inte kvinnor i Köln som ska stympa sin frihet på stadens gator och torg utan män som stympat kvinnors frihet som ska straffas", som om någon var däremot. Självklart vill ingen heller att svenskar i Bryssel ska stympa sin frihet, utan att de terrorister som hotar samhället ska straffas. Betyder det att UD ska sluta delge sina bedömningar?

    Liknande reaktioner som de i Köln fick polisen i Sverige efter mordet på en 21-årig kvinna i Upplands Väsby i ett joggingspår tidigare i år. "Var extra vaksam", uppmanade de, och gav rådet att inte jogga med hörlurar i öronen.

    Hur bra och genomtänkta dessa råd är kan självklart diskuteras, men det borde inte ses som konstigt att polis och myndigheter delar med sig av sina bedömningar. Det är rent av livsviktigt att allmänheten både informeras om ökade brottsrisker och ges råd om hur man minskar risken att bli utsatt. Endast så kan man själv göra avvägningen mellan säkerhet och frihet, alltmedan polisen gör sitt bästa för att man inte ska tvingas till detta val.

    Välmenande feminister tror att de försvarar kvinnor när de attackerar polisens råd, men resultatet riskerar att bli det motsatta. Kölns borgmästare tvingades pudla snabbt och dra tillbaka sitt förslag. Av rädsla för att få kritik finns risken att ansvariga myndigheter inte delar med sig av sina riskbedömningar när det är kvinnor som drabbats av brott, men fortsätter att göra det när det är män som är offren. Är det verkligen jämställdhet?

    Visst finns det problem med att kvinnor ibland skuldbeläggs för brott som de har utsatts för. Men förväxla inte det med statens uppgift att informera sina medborgare om vilka risker som faktiskt kan finnas i samhället.