Liberalt mot auktoritärt är inte nytt, men nu påverkas alla

Ledare Artikeln publicerades
GAL/TAN-skalan är inte ny. Socialdemokraterna har varit pressade av den i över tio års tid. Diagrammmet är baserat på SVT:s grafik.
Foto:Maria Blomé
GAL/TAN-skalan är inte ny. Socialdemokraterna har varit pressade av den i över tio års tid. Diagrammmet är baserat på SVT:s grafik.

Plötsligt pratar "alla" om den "nya" så kallade GAL/TAN-skalan som komplement till den traditionella höger-vänsterskalan i politiken. Alltså den, som rör värderingar snarare än ekonomi. Moderaterna sägs vara pressade när de ska förhålla sig till den. Men den är vare sig ny, eller drabbar Moderaterna hårdare än andra. Socialdemokraterna var först ut, för över tio år sedan. Har vi redan glömt instormningen av SD-sympatier i LO-leden? Laval-affären?

Först en bakgrund. I söndags var det ett inslag i SVT:s Agenda som talade om den så kallade GAL/TAN-skalan.

Den handlar om ett komplement av värderingar i politiken, vilka går utanpå fördelningspolitik och ekonomi. Det finns lite olika beckningar, men GAL står för "globalt och liberalt" eller "grönt, alternativt, liberalt". TAN står för "traditionell, nationalistisk". Dessa står i motsats till varandra genom att TAN är protektionistiskt och traditionellt där GAL vill ha öppna gränser och en liberal syn på människan.

Tankemodellen är givetvis inte utan brister, men med Sverigedemokraternas intåg i politiken har denna skala lyfts fram i förgrunden av det politiska landskapet.

Det har blivit populärt denna sommar att argumentera för att Moderaterna pressas hårt innifrån av den här skalan.

Ja, Moderaterna har med sin "liberalkonservativa" världsåskådning, som det kallades på åttiotalet, en definitiv inbyggd slitning i sin partistruktur längs med denna GAL/TAN-skala.

Men Socialdemokraterna har dragits med dessa spänningar inom partiet i över 10 år. Även där finns det rötter som tycker en sak, och partitoppar som vill något annat. Krafterna är mycket starka.

Får man påminna om Laval-affären, eller Vaxholmskonflikten? Den utbröt 2004, precis efter EU hade utvidgats med nya länder i österled. Ett lettiskt bolag skulle bygga en skola i Vaxholm. De utsattes för åtgärder av LO-facket Byggnads, vilka skrek "go home" på byggplatsen. Företaget försattes i blockad och gick så småningom i konkurs. Ärendet togs ända till EU för att reda ut vad som egentligen gällde fackligt på EU:s inre marknad.

Sedan dess har den EU-vänliga och öppna delen inom Socialdemokratin kraschat allt hårdare mot de protektionistiska krafter och den delen av LO-rörelsen som inte alls är intresserad av en öppen inre marknad i EU och förändrade fackliga rättigheter.

Så småningom har det tagit sig uttryck i LO-medlemmarnas växande väljarstöd till Sverigedemokraterna. SD är största parti i vissa LO-grupper. Ytterst har detta tagit sig uttryck i de skärpta asylreglerna under vintern.

I förra valrörelsen var basen Karl-Petter Thorwaldsson mycket bekymrad över den "oro och otrygghet" som han uttryckte det, som dessa sympatier speglade. Detta uttryckte han inte minst vid intervju på besök i Blekinge. LO har försökt mota utvecklingen genom flera infomationskampanjer till sina medlemmar.

Ett annat, mycket tydligt exempel, är Kristdemokraterna som har haft svårare än många andra partier att hitta sin själ, framför allt efter att kyrkan separerats från staten.

Lite vilset har de farit mellan olika utspel, och Göran Hägglund hade ständiga bekymmer med att balansera de olika grupperingarna i partiet mot varandra: De biståndsvänliga globalisterna, de konservativa frikyrkoväljarna och de borgerliga väljare som inte kände sig hemma i Moderaternas mera materialistiska världsåskådning.

Centerpartiet och Liberalerna har påverkats i mindre utsträckning av den liberala/konservativa skalan, men gör det förstås indirekt eftersom både Moderaterna och Kristdemokraterna gör det.

Just nu vinner SD på läget, eftersom mer traditionella frågor som fördelningspolitik, skolpolitik och annat för tillfället verkar underordnade frågor om globalism och hur vi ska förhålla oss till snabba förändringar i samhället.

Den dag pendeln svänger tillbaka - förr eller senare sker det då varje kraft som bekant har en motkraft - så står SD åter där med svårigheter att förklara hur det kommer sig att de lägger fram protektionistiska förslag som i mångt och mycket stämmer överens med vänsterns, samtidigt som man i annat står för saker som annars associeras med högerfrågor, som synen på vinster i välfärden och annat.

Liberalt mot auktoritärt är alltså inte en ny konfliktlinje i politiken, långt därifrån.

Men just nu behärskar den scenen starkare än tidigare.