Landstinget klarar aldrig målen

Ledare ,
Landstinget missar att uppfylla alltför många mål.
Foto:

Tillgängligheten i landstinget Blekinges vård blir sämre. I årsredovisningen för 2016 finns det svart på vitt. Köerna ökar sedan kömiljarden försvunnit.

Så här står det under målet "god tillgänglighet till besök och behandling" i årsredovisningen vilken delades ut på tisdagens landstingsdebatt:

"Trots ökad produktion försämrades resultatet. Det beror på en kombination av stort remissflöde, produktion, fler återbesök och bemanningssituation.” (sic)

Antalet patienter som kommer till behandling efter ett första besök är inte heller tillräckligt, men bedöms som ett ”godkänt resultat med tanke på situationen på mottagningarna.”

Antingen uppfyller väl verksamheten ett mål eller så gör den det inte? Ett mål är ju något att rätta sig efter och inte att förflytta när det passar. Inte ens för att det ska se bättre ut i spalterna.

Vi ska återkomma till tillgängligheten för patienterna.

Revisorerna kom också med sin revisionsberättelse för 2016. Det är knappast några rosor som strös över landstingets verksamhet. Visserligen ska revisorer vara kärva, det är deras uppgift, men det finns trots allt grader även i deras granskning.

Landstinget nådde inte en fjärdel av målvärdena. ”Sammantaget bedömer vi därför att resultatet enligt årsredovisningen inte fullt ut är förenligt med de finansiella mål och verksamhetsmål som fullmäktige uppställt.”

De efterlyser en ”bättre budgetprocess” och inte att politikerna bara delar ut pengar utan att lyssna till verksamhetens behov.

Alexander Wendt (M) och JanAnders Palmqvist (S) hamnade därefter i en debatt om mängden utbud i vården, och var den gränsen ska dras. Därmed slog båda huvudet på spiken kring landstingvårdens grundläggande problem.

I marknadsekonomin finns det alltid fler tjänster ute på marknaden än människor behöver.

I ett planekonomiskt system däremot, är behovet alltid större än utbudet. Det finns aldrig tillräckligt med service. En vård styrd på landstingsvis kommer heller aldrig att klara av att ge full tillgång till vård.

Det var ju just av denna anledning som den borgerliga alliansen med Göran Hägglund som socialminister instiftade kömiljarden - och det är precis därför köerna ökar nu när den är borta. Blåslampan på systemet har gått förlorad.

Av detta drog Palmqvist slutsatsen, att en skattehöjning kan behövas.

Läsaren vet nog att landstinget köpte vindkraftverk för några år sedan. Detta har nu, på grund av de sjunkande elpriserna visat sig inte alls vara den goda affär som majoriteten ville hävda. Hur tänkte landstinget här, undrade Lennarth Förberg (M), i ett välunderbyggt inlägg som applåderades.

Men inte någon, vare sig socialdemokrat, miljöpartist eller vänsterpartist, mötte hans fråga. Uselt. Det kan vara läge att sälja av det innan skatterna höjs!