Inte ren(t) spel från regeringen

I talarstolen hänvisade riksdagsledamoten Annika Hirvonen (MP) till Europarådet, som i svidande kritik kallat Sveriges samiska modersmålsundervisning ett spel för gallerierna. ”Kan man få ett sämre betyg? Jag tror inte det,” sa Hirvonen som hoppades att den rödgröna regeringen skulle lyfta minoritetspolitiken.

Sedan röstade hon liksom övriga miljöpartister och socialdemokrater nej till samtliga förslag om förbättringar för samerna.

Nu driver hennes partikollega tillika demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke motsatt linje: ratificera ILO 169. Men det senaste förslaget från MP – den så kallade Konsultationsordningen – bromsas av Socialdemokraterna. Förslaget ger samerna för mycket inflytande över den mark där 17 vindkraftsprojekt och 5 gruvor är tänkta att etableras, menar S.

Kallakgruvan utanför Jokkmokk blixtbelyser konfliktlinjen. Området har av Sveriges geologiska undersökning (SGU) utsetts till riksintresse för mineraler. Sametinget har klassat samma område som riksintresse för rennäringen.

Bah Kuhnke tycker att det är ”under all kritik” att samerna inte får mer inflytande (Svenska Dagbladet den 14 juni). Näringsminister Mikael Damberg (S) värnar metaller och mineraler: Samerna kan inte få vetorätt (Svenska Dagbladet den 20 juli). Under hela mandatperioden har dock S talat sig varma om minoriteters rättigheter och intressen. Varför inte samernas?

MP:s och S gemensamma särintressen har onekligen satt regeringen i en rävsax. De förras förkärlek för gräsätande nollutsläppare skjuter de senares industrivurm i sank. I kläm kommer gruv- och skogsindustribolag, markägare, samer och turismnäring.

Sverige har fått kritik från många håll. Nicaragua och Uzbekistan har kritiserat regeringens hantering av urfolket. FN har uppmanat oss att ”släppa sargen”. Och Civil Rights Defenders har kallat situationen för ett av våra allvarligaste människorättsproblem.

Kan man få ett sämre betyg? Tror inte det.