Hoten drabbar Sverige

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

I år fyller Sveriges tryckfrihetsförordning 250 år. Det är världens äldsta lag för tryck- och yttrandefrihet. Men det är nog få personer utanför medievärlden som ägnar detta faktum någon tanke. Det är lite märkligt med tanke på att du, och jag, är beroende av den för att vi ska kunna leva våra vanliga liv.

Den är som syre. Till vardags märker man den inte.

Man tänker inte på det när man sätter på tv:n på morgonen.

Man ägnar den inte en tanke när man skriver ett mail, när man uttrycker något på Facebook.

Inte heller när man blir förbaskad på något som står i tidningen och diskuterar det med arbetskamrater, när man blir missnöjd med en journalist, eller när man blir rasande på politikerna och ringer P1-morgon.

Men om den rätten att uttrycka sig skulle försvinna, skulle vi märka det.

Därför tänker vi ägna oss åt den i BLT under kommande dagar.

Det trycka ordet, till skillnad från det talade, stannar. Det tryckta ordet kan "förmeras", som det kallas - alltså mångfaldigas till många läsare. I svensk tradition har därför det tryckta och det talade ordet delvis betraktas som olika sidor av samma mynt.

Men med en mediemarknad som blir allt mer uppbruten, och med de sociala mediernas intåg, har de tidigare tydliga gränserna mellan det talade och det skrivna ordet korsats.

För vad är sociala medier? Ett tryckt ord, eller ett talat? Och innebär då de nya plattformarna att man felaktigt får utpeka någon som brottsling, eller om att en person ska dö, utan att det ska leda till någon åtgärd?

Den nya mediemarknaden bryr sig föga om traditionella institutioner som utgivare, meddelarfrihet och offentlighetsprincipen. Men den traditionella publicistiken (syftande på medier med ansvariga utgivare, inte i vilken plattform som används) ska förhålla sig till en tradition och till de lagar och regler som gäller för medier.

Det är som gjort för att det ska uppstå krockar och missförstånd.

Det är en ödets ironi att traditionella medier bedöms som inskränkta, när Sveriges tryckfrihetslagar är bland de vidaste i världen. Är man van att kunna skriva i princip vad som helst på Facebook utan att det övervägs som ett brott, är risken givetvis att samhällsklimatet blir både förråande och hätskt.

Det är just nu vad vi ser hända. Reportrar utan gränser kom häromdagen med material, som visar att Sverige tappar från en femte placering till en åttonde placering i listan över världens bästa medieländer. Finland är etta, Nederländerna och Norge kommer därefter.

Orsaken? Att allt fler svenska journalister utsätts för hot.

Häromdagen kunde man höra i radions P1, alltså Program 1 där samhällsfrågor, kultur och nyheter dryftas, att konstnärer och författare i allt högre utsträckning får leva med detta. ”Det är ett reellt problem för många journalister i deras vardag” säger Jonathan Lundqvist som är ordförande för Reportrar utan gränser till Ekot.

Finns det någon grupp i samhället som engagerar sig, som inte står under hot i dag, tänker jag. Domare, lärare, socialsekreterare, journalister, författare, jurister. Listan kan säkert göras längre.

Detta förråande samhällsklimat måste bekämpas.

När tidningen, eller andra traditionella medier, tar olika utgivningsbeslut lever vi i en publiceringstradition. Mycket gör vi kanske fel, och mediemarknaden har utan tvekan en mängd problem att hantera, inte minst med krympande redaktioner. Men hot om våld är aldrig acceptabelt.

Därför tänker BLT ägna de kommande dagarna åt att berätta om vår vardag.

På tisdag, den 3 maj, har ledarredaktionen öppet hus mellan 18-20. Anmäl dig gärna till denna träff: ledare@blt.se.

Tag då chansen och kom till BLT och prata med oss.