Högtidsdag för demokratin

Ledare Artikeln publicerades
Viktigare än vem som vinner och förlorar valet är respekten för processen som förverkligar folkstyre, maktskiften och eget val.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Viktigare än vem som vinner och förlorar valet är respekten för processen som förverkligar folkstyre, maktskiften och eget val.

Sverige går till val i en värld där allt färre får chansen att göra det. Processen för folkstyre, fredliga maktskiften och friheten att välja sina företrädare efter eget huvud förtjänar en hyllning.

För tolfte året i rad backade demokratin i världen under 2017. Tankesmedjan Freedom House noterade bara detta år bakslag i 71 länder för fria och rättvisa val, pressfrihet, yttrandefrihet, lagstyre, skydd för minoriteter och annat som hör till demokratins själva grundkrav.

En av de mest oroande tendenserna, skriver Freedom House i sin årsrapport för 2018, är att ungdomarna i allt fler länder tycks ha tappat tron på demokratin och dess institutioner. Denna trend märks också i länder där vi vant oss vid stabila liberala demokratier.

Pew research konstaterade för något år sedan att betydligt fler i den yngre generationen amerikaner ansåg att inskränkningar i yttrandefriheten var legitima, jämfört med bland äldre. Historikern Harold James konstaterade för sin del (DN 27/4 2016) att Europas ungdomar missgynnas av att vara färre och mindre röstbenägna än äldre generationer, och därför blir sittande med de senares skuldsättning och beslutade restriktioner. Då är det lätt att tvivla på demokratin, och hellre flytta än rösta om man söker förändring.

I Sverige ansåg en majoritet av ungdomar 16-25 år nyligen enligt undersökningsföretaget Kairos Future att det är bättre att experter styr än folkvalda, och 25 procent tycker att det är bra eller okej med ”en stark ledare som inte behöver bekymra sig om riksdag och politiska val.”

Det svenska valet i år är alltså inte ett riksdags-, kommun- och landstings-/regionval i mängden. När demokratin och de personliga fri- och rättigheter den vilar på är ifrågasatta blir valet förstås särskilt viktigt. Vi värnar våra rättigheter genom att göra bruk av dem, så också rösträtten.

Också sett till alternativen är årets val viktigt. För några år sedan fanns legitima klagomål på partiernas triangulering – att alla drog sig mot mittfältet och försökte ta efter varandra så att en röst blev närmast meningslös.

I år gäller klagomålet möjligen det motsatta – att alternativen är så många och så tydliga. Det går att rösta för sänkta skatter, valfrihet och företagsamhet, med mer eller mindre restriktiv migrationspolitik beroende på vilket alliansparti man väljer. Det går att rösta för varierande nyanser av rödgrönt. Man kan proteströsta på Sverigedemokraterna, eller mot Sverigedemokraterna. Utanför en riksdag med fler partier än någonsin finns dessutom fler profilerade alternativa partier än på länge. Demokratin må vara hotad, men den är i högsta grad levande.

Det har vi också sett i valrörelsen. Våld, hot, fusk och fulspel har förekommit, men detta har också uppmärksammats, kritiserats och motverkats.

Som när socialdemokrater spred falsk information på arabiska om Moderaterna och Sverigedemokraterna. Då gjorde skribenten Galaxia Elias, som avslöjat fusket, en egen uppmaning på arabiska (textad på svenska) att bortse från den falska informationen och rösta som man själv tycker är riktigt.

I dag är det upp till var och en att rösta efter egen övertygelse. Våra partival må skilja, men på valdagen förenas vi, partier och väljare, i en gemensam respekt för valprocessen och de fri- och rättigheter den bygger på.

Den som till äventyrs tittar igenom SVT:s valvaka från 1991 (finns i SVT:s Öppet arkiv för den som har tid och lust) hittar ett litet guldkorn. Långt efter att Bengt Westerberg rest sig ur tv-soffan, men med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson fortfarande kvar, får Lars Werner som siste partiledare komma in i studiosoffan.

Bland det första Vänsterpartiets ledare gör är att gratulera Ian och Bert till valframgången. Den nyligen reformerade kommunisten Werner har förvisso inget till övers för populistpartiet Ny demokrati – som sensationellt valdes in i riksdagen efter att ha bildats tidigare samma år – men det var hans sätt att visa respekt för väljarnas beslut.

Val kan vinnas och förloras, kvällen kommer att bjuda på både tårar och jubel, men det fina med demokratin är att det kommer alltid och regelbundet en ny chans att byta ut makthavare man inte är nöjd med. Under mandatperioden skyddas dessutom förlorarna, opposition och minoriteter, av grundläggande fri- och rättigheter. De gäller nämligen oss alla och var och en.

Demokratin vilar trygg i Sverige så länge vi förenas av respekt för valet, dess spelregler och dess utfall – och så länge denna process och dess breda ramverk är större än varje parti och varje regering, så vilar makten i hela folkets händer.