Emma Jaenson: Högt psykologiskt pris för flumskolan

”Vi ser allt fler unga som mår dåligt. Det blir ett hinder för lärandet och skolgången”, menade utbildningsminister Gustav Fridolin nyligen. Enligt Socialstyrelsen är den ökade ohälsan bland ungdomar kopplat till deras situation i skolan. Från vänsterhåll är analysen att det ställs för höga krav på elever. Lösningen: fler kuratorer, fler psykologer och fler speciallärare.

Därför öronmärkte regeringen under sommaren 284 miljoner kronor till personalförstärkningar inom elevhälsan, varav nästan 4 miljoner kronor gick till Blekinge. För tre år sedan fick nämligen Karlskrona kritik av Skolverket för att den dåliga elevhälsan. I dag arbetar 20 stycken kuratorer på skolor runtom i Karlskrona.

För mängder av resurser läggs på ungdomars ohälsa. Men i tidskriften Quillette argumenterar Magnus Henrekson och Johan Wennström att den psykiska ohälsan inte beror på höga krav, utan snarare på avsaknaden av krav.

Depression och ångest för barn mellan 10 till 17 år har ökat med mer än 100 procent mellan 2006 till 2016. Samtidigt har den svenska skolan en av de högsta graderna av frånvaro av alla OECD-länder. I vissa regioner i Sverige får nästan 10 procent av pojkarna utskrivet ADHD-medicin (Quillette den 18 september).

Författarna skyller utvecklingen på att skolan har anammat ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Läraren betraktas inte som en auktoritet i klassrummen, objektiv kunskap finns inte och elever uppmuntras att ”söka sin egen kunskap”. Den pseudo-marknad som har uppstått i kölvattnet av friskolereformen har också uppmuntrat skolor att sätta ”glädjebetyg” i stället för ge elever gedigna kunskaper.

Under 1960-talet när Socialdemokraterna började reformationen av den svenska skolan ansåg man att lärarledda lektioner var ”auktoritärt”. Läroplanen, som styr skolans verksamhet, har sedan 1962 fokuserat på ”kritiskt tänkande” i stället för faktakunskaper. I läroplanen från 1994 beskrevs exempelvis att det inte finns några rena fakta, utan bara fakta som får betydelse utifrån vad våra individuella upplevelser.

Det är så klart flum. Men det är flum som har varit skadligt för både svensk skola och elevers hälsa. Om det inte finns någon fakta, vad ska elever använda analys och kritisk tänkande till? När kunskap är relativt, vad är poängen med att lära sig fakta? När det inte finns någon tydlig auktoritet i klassrummen, vem ska förmedla kunskapen?

Politiker ville skapa en skola utan krav, men resultatet har blivit det motsatta. Det är upp till eleven själv att leta sig fram i livet. Att detta har lett till att allt fler ungdomar upplever stress, oro och ångest är inte konstigt.

Vad politiker bör göra är att lägga kraft och resurser på att restaurera en skola som under de senaste sextio åren varit i fritt fall. För det är i grund och botten de vuxnas uppgift att ge ungdomar gedigna färdigheter för att hantera livet.

För att komma åt grundproblemen måste läroplanen reformeras, lärarrollen återupprättas och kunskap stå i centrum för undervisningen. Otydlighet är vad som skapar stress och ångest. Då är det inte främst fler kuratorer som behövs, utan en skola som ställer tydliga krav.