Haveriet på högskolan

Ledare Artikeln publicerades
Blekinge tekniska högskola.
Blekinge tekniska högskola.

Universitet och högskolor ska vara kreativa platser, och kan inte styras som utbildnings- och forskningsfabriker.

Likt Gud fader själv är rektorn på Blekinge tekniska högskola både allestädes närvarande och kan styra verksamheten med järnhand. Det är slutsatsen i en granskning som stiftelsen Academic Rights Watch (ARW) har gjort av BTH. Sådana, närmast löjliga, överdrifter gör det enkelt att skratta bort granskningen men bakom överorden döljer sig en problematisk utveckling.

Universitet och högskolor ska vara kreativa platser där nya tankar och idéer ska kunna testas fritt, utan att styras hårt av politikens dagstrender och nycker. Historiskt har kollegialiteten, att lärare och forskare ges stort inflytande över sin egen verksamhet, betraktats som en garant för denna självständighet.

När alliansregeringen i januari 2011 genomförde en autonomireform som skulle ge högskolorna större frihet att bestämma över sin egen verksamhet var förhoppningarna därför stora på att kollegialiteten skulle kunna stärkas. I verkligheten blev det tvärtom. Den ökade friheten stärkte rektorer och byråkrater, inte forskare och lärare.

På många lärosäten försvann lärarna från viktiga organ och nämnder. En striktare linjestyrning med mätbara krav infördes. Högskolorna blev mer lika en fabrik, där ledningen försöker styra produktionen efter trender och efterfrågan.

ARW:s granskning visar att även BTH, under rektor Anders Hederstierna, dragits med i denna utveckling. Lärarnas makt har försvagats och i många av högskolans organ garanteras de inte längre någon representation. En pikant detalj är att studenterna samtidigt, genom högskolelagen och högskoleförordningen, garanteras inflytande på alla nivåer.

När en ny styrelse för högskolan ska föreslås består valberedningen av en regeringsrepresentant, landshövdingen och en studentrepresentant. Det är resultatet av att studenterna är en effektiv och välorganiserad grupp lobbyister, som både har tid och möjlighet att påverka politiska beslut. I flera av riksdagspartierna har de egna studentförbunden till och med en självskriven i roll i den högsta styrelsen.

Enligt Hederstierna har granskningen blivit en väckarklocka och han säger sig nu vara beredd att se över lärarinflytandet. Det är bra. Samtidigt är problemet som sagt större än BTH och även regeringen borde agera. Autonomireformen fick inte de effekter som man önskade, varför man borde se över hur den akademiska friheten kan öka på riktigt. Exempelvis skulle rektor kunna utses av lärarna, i stället för av regeringen.

I den processen borde man även se över hur staten ska betala för studenternas utbildning. Även här är systemet fabriksliknande, universiteten och högskolorna får pengar efter antalet studenter de antar och antalet de godkänner. Ju fler pinnar man prickar av, desto mer pengar får man. Att godkänna en elev med undermåliga kunskaper ger pengar, att hålla hög kvalité ger det inte.

På senare tid har många varningsklockor ringt om att kvalitén på högskolorna håller på att sjunka. Förändrad organisation och resurstilldelning är kanske inte hela svaret, men en del av det.

Mer om högskolan:

Triggervarningar är den nya moralpolisen

BTH borde satsa mer på indien

Utnyttjar vi guldgruvan?