Försvaret, håll gränsen mot jämställdhetshysterin!

“Muskelstyrka och fysiska krav är såklart viktiga krav på de befattningar vi ska leverera mot, men det som är jätteviktigt för Försvarsmakten är att vi har adekvata krav”, säger Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell (SR den 8 april 2019). Muskelkraven har faktiskt redan börjat ses över: “vi jobbar väldigt mycket med att ha rätt kravsättningar på rätt befattningar”, enligt Eksell (SR den 9 februari 2019). Det är alltså (återigen) aktuellt att sänka de fysiska kraven för att få in fler kvinnor i Försvarsmakten.

Ledarsidan har tidigare ifrågasatt Försvarsmaktens utspel under Internationella kvinnodagen där de beskrev att “Vårt arbete för att bli mer likt det land vi försvarar fortsätter. Ett jämställt försvar är ett starkare försvar.” Att det nu är aktuellt att sänka kraven för att få in mer kvinnor i militären kommer därför inte som någon större överraskning.

Samma sak har dessutom redan hänt inom brandkåren, där argumenten för övrigt har låtit på exakt samma vis, nämligen att ”Räddningstjänsten ska avspegla samhället i stort”. På vissa brandstationer har därför kraven sänkts för att få in fler kvinnor (SR den 25 december 2011). Även Polismyndigheten har drabbats av sänkta krav. Bland annat så har flera fystest plockats bort vid antagningsprovet (SVT 6 mars 2018).

Våra politiker och tjänstemän borde stanna upp en stund och fundera på vad som händer med en organisation när kraven sänks. Vad är viktigast: att en brandman kan släpa ut en 70-kilos person ur ett brinnande hus eller att brandkåren har uppnått 50/50-könsfördelning? Att satsa på försvarets operativa styrka eller på att vara en politisk experimentverkstad för genusideologi?

I år var målet att en femtedel av alla rekryter skulle vara kvinnor. Det nådde man dock inte upp till. Enbart 16 procent av dagens värnpliktiga är tjejer (SR 8 april 2019). Och eftersom kvotering är förbjudet så hittar man andra vägar för att uppnå vänsterpolitikers mål om en “rättvis” könsbalans. Då handlar det främst om att sänka kraven, för att fler kvinnor ska komma in.

Samtidigt finns det inga tydliga bevis för att rikets försvar blir slagkraftigare när man sänker kraven vid mönstringen. Försvarsmaktens syfte är att försvara landet mot yttre hot. Det är fullständigt irrelevant om det är 1, 10 eller 100 procent kvinnor i Försvarsmakten. Det finns inget egenvärde i en 50/50-könsfördelning. Däremot är det naturligtvis bra om fler kvinnor vill söka sig till Försvarsmakten, inte minst för att öka urvalet. Ju större kohort man kan rekrytera ur, desto bättre virke kommer soldaterna att vara av.

Men kvinnor har i dag alla möjligheter i världen att söka sig till militären, om de vill. Och fler måste in i försvaret – både män och kvinnor. Som Kent Eksell förslog kan man exempelvis ge elever utbildning om totalförsvaret i samhällsvetenskapen. Det är ett positivt sätt för att locka fler kvinnor till försvaret, utan att göra avkall på den operativa förmågan.

De sänkta kraven kommer att skada verksamheten. Om försvarsmakten ger efter för politiskt korrekta trender i nutid så kommer vi oundvikligen förlora på det på lång sikt.