En attack mot valfriheten
Regeringen och Vänsterpartiet har enats om ett lagförslag som under fredagen överlämnades till lagrådet. I huvudsak går man vidare med Ilmar Reepalus genomkritiserade utredningsförslag om att begränsa vinsterna för företag inom välfärdssektorn. En proposition från regeringen är att vänta i mars.
Från regeringen och Vänsterpartiet heter det att förslaget inte hotar valfriheten, men det är klart att förslaget utgör just det: ett hot mot valfriheten.
För förslaget handlar inte om att begränsa vinsterna, snarare om att förbjuda dem. Och en enkel företagsekonomisk sanning är att det inte finns några företag om man tar bort möjligheten för dem att göra vinst. Och utan välfärdsföretagen, ja vad då minskar valfriheten radikalt.
Att det i praktiken handlar om ett vinstförbud kommer sig av att regeringen vill sätta den maximala vinsten till sju procent plus statslåneränta av det operativa kapitalet (byggnader, maskiner och andra liknande tillgångar). Och saken är den att de allra flesta välfärdsföretag har ett väldigt litet operativt kapital. Inte undra på att Jonas Sjöstedt (V) är så glad.
"Förslaget från välfärdsutredningen är formulerat som ett vinsttak men mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen. Med anledning av att vinsttaket sätts i relation till välfärdsbolagens mycket låga bokförda operativa kapital blir accepterad rörelsemarginal så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud", skrev revisionsföretaget PwC i en analys av Reepalus förslag till vinstbegränsning.
Några utsikter att få en proposition igenom riksdagen finns inte. Alla allianspartiet och Sverigedemokraterna säger nej. Eftersom propositionen kommer att falla i riksdagen kommer frågan om vinster i välfärden därför att bli en valfråga.
Socialdemokraterna spekulerar kanske i att de kan komma att gynnas av den debatten. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) hänvisade flera gånger under fredagens presskonferens till det stora folkliga missnöjet över vinster i välfärden.
Men det finns skäl att ifrågasätta den analysen.
För det första eftersom det folkliga stödet för valfrihet är större än motståndet mot vinster i välfärden.
För det andra eftersom Vänsterpartiet redan gjort vinsterna i välfärden till ett huvudnummer i en valrörelse, och för Vänsterpartiets del slutade det i ett mycket mediokert valresultat.
För det tredje, och viktigast. Antalet företag i välfärden ökar hela tiden och det är inte resultatet av något slags konspiration. Nej, välfärdsföretagen växer därför att människor väljer dem. Till Sveriges största friskola, Internationella Engelska skolan (som dessutom är börsnoterat), står över 100 000 barn i kö. Uppenbarligen verkar föräldrarna till dessa barn inte se de problem som regeringen och Vänsterpartiet ser.
