"Det finnes icke ett spår av tragik i hans öde”

Ledare
BLT, 17 mars 1917: ”Så som svag och vacklande kommer han att framstå i historien. Men ännu tråkigare för honom är, att det icke finnes ett spår av tragik i hans öde.”
Nikolaj II på en snusdosa av Carl Fabergé. Detta föremål uppskattades säljas för mellan 400 000 och 600 000 pund, 2010, på Christie's.
Foto:
Folk skjuts på Vinterpalatsets torg, 1905. "Skräckregemente" skriver BLT om tsarregimen.
Foto:
Nikolaj, hans fru Alexandra och deras fem barn: Olga, Maria, Tatiana, Anastasia och Alexej.
Foto:

I vår är det 100 år sedan ryska revolutionen. Den blodiga omdaning vilken födde det kommunistiska Sovjet och som sedan formade så mycket av 1900-talets historia. Under sen vårvinter 1917 rapporterar BLT omfångsrikt om händelserna i Ryssland. Vi följer i revolutionens spår på ledarsidan, och skildrar delar av vad BLT skrev under den dramatiska perioden för exakt hundra år sedan.

Artikeln publicerades 17 mars 2017.

Det sker i en järnvägsvagn.

Nikolaj är inte i huvudstaden. Men i ett försök att ta sig tillbaka till staden för att återfå kontrollen, stoppas hans tåg. Både hans generaler och den nya regeringen ber honom enträget att avsäga sig kronan.

Nikolaj skriver under abdikationen både för sig och sin dödssjuke son Alexej. Han lämnar sedan över den föga tacksamma uppgiften att reda upp Rysslands inrikespolitiska situation till sin bror.

Michail är inte intresserad.

Efter över 300 år på den ryska tronen har huset Romanov störtats i grus och aska.

BLT, 17 mars 1917: Det är icke fråga om annat än att det nu, liksom 1905, är frukterna av detta vansinniga utvidgningsbegär, vilket tillhör traditionen inom den ryska utrikespolitiken, som nu sent omsider drabbat den högste bäraren av dessa traditioner. (...) man har ej kunnat märka att tsarens goda vilja gjort något för att mildra det skräckregemente som han tagit i arv från sina föregångare.”

I Petrograds drar upprorshoparna fortfarande fram och döda och sårade lämnas "om varandra". Kosackerna är splittrade, ömsom slår de ner på upploppen, ömsom manar de på. Lyktstolparna på den stolta paradgatan Nevskij prospekt ”bär täta märken efter kulor”, enligt ögonvittnesskildringar, svenskar som flyr hals över huvud från staden. Den nya regeringen proklamerar rättigheter för alla. Men kaoset består.

Nikolaj II:s politiska eftermäle börjar snart att ta form i spalterna. Han ses som en svag person och ledare, lättledd och generellt sett med ”svaga nerver”.

BLT:s redaktör levererar en bredsida mot den avgångne kejsaren, vars svaga regentskap borde får hans farfars far att ”vrida sig i sin grav av harm över den ättling, som i farans ögonblick svikit sin post (...)”.

Från svensk horisont betraktas det ryska folket med stort medlidande för att de har tvingats att leva under denna den mörkaste av förtryckarregimer, ett skräckregemente. Revolutionen tar Ryssland från medeltid in i nutiden, kommenterar BLT, veckorna efter hans abdikation.

Och ja, Nikolaj har, ända sedan han tillträdde, haft ett enda mål i sitt liv: Att överlämna tronen, med dess oinskränkta makt, till Alexej. Hans motvilja mot reformer har sedan länge beseglat hans öde.

Nu har han förlorat allt han äger och har. Inom ett och ett halvt år har han och hans familj förlorat även sina liv.

En julinatt 1918 förs Nikolaj, hans familj och några tjänare ner i källaren i det hus där de hålls fångna i Sibirien. De skjuts till döds, fraktas ut i skogen, dumpas i ett gruvschakt. Revolutionärerna häller syra på dem och gräver igen gropen.

Där ligger de dolda, men inte glömda, fram till ett annat revolutionsår. 1989 grävs kvarlevorna fram. Den moderna DNA-tekniken kan fastställa, att det faktiskt är Nikolaj och hans familj som ligger där.

1998 får familjen komma tillbaka till Petrograd, som då återigen har blivit St. Petersburg. Då har staden under ett antal årtionden hetat Leningrad - döpt efter dras baneman. Historien tycks ha snurrat ett helt varv.

2017 ligger de i stadens pampiga Peter-Paulkatedral, där de förmodligen ändå skulle ha legat om inte revolutionen inträffat. Orden om Nikolaj, skrivna av en dåtida kollega på denna tidning, kan inte lämna någon oberörd.

”Så som svag och vacklande kommer han att framstå i historien. Men ännu tråkigare för honom är, att det icke finnes ett spår av tragik i hans öde.”

Revolution

Nikolaj II

*Föds 1868

*Hans farfar Alexander mördas i mars 1881.

*Han tillträder tronen i november 1894.

*Han avsäger sig kronan i mars 1917.

* 17 juli 1918 skjuts han och hans familj ihjäl.

*17 juli 1998 återbegravs familjen i Peter-Paulkatedralen i St. Petersburg.

Visa mer...