Civilplikten skulle ge oss bättre förutsättningar i kris

Ledare Artikeln publicerades

Det kan nog inte ha undgått någon att regeringen för en vecka sedan återaktiverade värnplikten, ett beslut som i huvudsak har applåderats från såväl allmänheten som från den politiska oppositionen. Men beslutet är även ett tydligt tecken på den politiska kortsiktighet som sedan tidiga 00-talet har präglat i stort sett allt som rör vår gemensamma säkerhet.

Värnplikt är en åsiktsdelare även internt inom Försvarsmakten, dels på grund av att det var just Försvarsmakten, under den tidigare ledningen, som drev på övergången mot ett renodlat yrkesförsvar.

Men även på grund av att de som idag arbetar med våra anställda kompetenta soldater och sjömän ibland har svårt att se utanför sitt eget hägn. ”Det fungerar ju utmärkt där jag arbetar, så varför ska vi då återinföra värnplikt igen”. Men faktum är att stora delar av framför allt den personalkrävande armén inte har kunnat fyllas upp med personal i den omfattning som krävs.

När kravet på att återigen kunna sprida flygvapnet till krigsbaser runt om i landet så kommer det oundvikligen att krävas mer personal, och här har värnplikten bevisligen fungerat mycket väl tidigare.

En faktor som sällan nämns är försörjningen av officerare till Försvarsmakten. Här kan jag bara konstatera att rekryteringsunderlaget har minskat drastiskt sedan värnpliktens avskaffande för sju år sedan. Min egen erfarenhet är att värnplikten i hög grad bidrog till att väcka ett intresse för officersyrket, vilket betydde att Försvarsmakten kunde rekrytera ytterst kompetenta män och kvinnor som annars skulle ha valt en annan väg i livet. Den här möjligheten kommer nu tillbaka.

Jag är övertygad om att en majoritet av våra ungdomar som nu kommer att kallas till mönstring ser positivt på möjligheten att få göra värnplikt, och på så sätt bidra till vår gemensamma säkerhet.

Men tyvärr är det de negativt inställda som hörs mest. I veckan har diskussioner kretsat mycket runt 16-åriga Lou Bendrots debattartikel med rubriken ”Jag tänker aldrig någonsin döda eller dö för Sverige” där hon bland annat uttrycker att återinförandet av värnplikt är ett slag i magen för alla ungdomar födda 1999-2000 som hade sett fram mot ett ledigt lov vid stranden.

Det hon tyvärr missar är att förutsättningarna för vår fred och frihet till stor del bygger på att vi har ett militärt försvar som utgör ett yttre skydd och en tröskel för den med onda avsikter.

Att kräva en lugn tillvaro på stranden utan att vara beredd att under en kort period av livet bidra till vår gemensamma säkerhet är samma sak som att kräva fri skola, sjukvård och en fungerande infrastruktur, men att samtidigt vägra betala skatt. Det här väcker även frågan om behovet att se över ett återinförande av civilplikt för de som av olika skäl inte vill ta ett vapen i hand. Civilplikt skulle ge Sverige bättre förutsättningar att klara påfrestningar på samhället i kris och krig.

Ett återinförande av värnplikten, i kombination med ett yrkesförsvar är ett steg i rätt riktning, och en korrigering av misstaget våra politiker gjorde 2010. Jag är dessutom övertygad om att de ungdomar som nu ska rekryteras kommer att vara ytterst motiverade, och jag hoppas att flera av dessa blir mina framtida kollegor.

Fakta

Niklas Wiklund

är fri försvarsdebattör och är även känd under pseudonymen "Skipper".

Visa mer...