Brant uppförsbacke för att möta propagandan

Ledare Artikeln publicerades

Rysslands informationskrig är ett faktum. Speciellt i landets närområde. Men nu börjar också motåtgärder ta form.

Det var ett tag sedan Kreml riktade sina hot mot de baltiska länderna, Putin är just nu mer upptagen med det militära äventyret i Syrien. Informationskriget däremot, det trappas upp.

I Lettland, där var tredje invånare har ryska som modersmål, har de statliga ryska kanalerna många tittare.

När man listar de fem viktigaste TV-kanalerna för ryskspråkiga respektive lettiskspråkiga finns noll överlappning: ingen kanal förekommer hos bägge grupperna. Så delat är informationssamhället.

    I frustration över den inströmmande propagandan har både lettiska och litauiska myndigheter vid några tillfällen släckt ner ryska sändningar. Och vissa medier i Baltikum har själva börjat hårdvinkla sina nyheter för att stå emot den ryska hårdvinklingen.

    Men dessa typer av svarsåtgärder är ingen framkomlig väg i informationskriget, det inser de flesta. Därför har andra, mer konstruktiva, åtgärder presenterats på senare tid.

    För det första har man börjat fokusera på själva utbudet av nyheter på ryska. Lettiska public service-tv utökade för ett år sedan nyhets- och debattprogrammen på ryska, ”något som vi har försummat i över 20 år”, som en chef uttryckte det för mig.

    Härom månaden tog de estniska kollegorna ytterligare ett steg och startade en helt ryskspråkig kanal.

    Satsningarna är ambitiösa, men uppförsbacken är brant. De ryska kanalerna är extremt populära, inte för nyheternas skull utan för nöjesutbudet – utbud som de baltiska public servicebolagen har svårt att mäta sig med.

    En andra konstruktiv försvarsstrategi i informationskriget är att rikta in sig på konsumenterna av den ryska propagandan. Här i Litauen har utrikesministeriet ihop med Nordiska ministerrådet och Svenska institutet dragit igång ett projekt i rysk- och polskspråkiga skolor. Tanken är att barnen ska bli bättre på kritiskt tänkande och se skillnaderna mellan propaganda och saklig information.

    Men alldeles lätt är det inte. En litauisk journalistkollega roade sig med att under några dagar endast konsumera statligt kontrollerade nyheter från Ryssland. Och han blev rädd för sin egen reaktion. ”Det var inte så att jag började tro på deras versioner, men jag började misstro sanningen som sådan”.

    Det är just den effekten som den ryska propagandan vill uppnå: att så tvivel, att göra folk uppgivna. Och det gäller inte bara i grannländerna. Den ryska informationsoffensiven syns över hela världen - både i sociala och traditionella medier.

    Den statligt finansierade nyhetsportalen och radiostationen Sputnik har expanderat kraftigt under året och förmedlar nu nyheter på över 30 språk. Och proffsiga RT - Russia Today – har på senare tid lockat många tittare i väst, trots alla lögner.

    ”Ukraine, a country at war with itself” (!) löd en påannonsering, när jag tittade nyligen.

    Den ryska propagandan är inte bara en fråga för länder med stora ryska minoriteter, det är en fråga för oss alla.

    Fakta

    Påhl Ruin

    är journalist och bosatt i Vilnius, Litauen

    Visa mer...