Alla har ett ansvar att komma in i matchen

Ledare Artikeln publicerades
Inte mycket blir gjort om man sitter på läktaren och är  missnöjd.
Foto:Janerik Henriksson/TT
Inte mycket blir gjort om man sitter på läktaren och är missnöjd.

På fysiklektionerna i högstadiet fick vi lära oss att energi aldrig förgås, den omvandlas bara. Kanske är likadant med samhällsengagemang. Det är en form av energi. Den försvinner inte, den omvandlas bara.

I alla fall är det så jag tänker, nu när jag kliver ut ur mediasfären och in till en annan del av samhället.

För att demokratin ska leva och må bra behöver den engagerade medborgare. Jag menar inte alls att det engagemanget måste ta sig politiska uttryck. Det kan handla om att ta hand om ungdomar som kommit på glid, vara med och leda en idrottsförening, eller annat.

Men vad det fundamentalt handlar om, är att inte överlämna ansvaret till andra.

Få saker retar mig så mycket som gnäll från läktaren. Människor som beklagar sig över hur politiken fungerar eller inte fungerar, eller klagar på våra folkvalda beslutsfattare. Nå, fältet är fritt att förändra. Om man nu orkar att ge sig ner på planen, det vill säga. Att kasta popcorn och skräp från läktaren kommer i alla händelser inte att förändra något. Den som på nära håll har studerat länder där det saknas både civilsamhälle och tradition för engagemang, kan lätt konstatera att det inte är något att ta efter.

Saken är egentligen rätt enkel: utan engagerade medborgare tynar demokratin bort.

Jag har ingen aning om mina texter har betytt något långvarigt i och för Blekinge. Av somliga reaktioner att döma skulle man ju kunna tro det. Men det vet jag ju egentligen inget om.

Jag hoppas bara att tre saker har framgått av det som man har fått ur sig under dessa år:

1. Människor är rätt lika varandra över världen. För det mesta strävar vi efter samma saker. 2. Alla människor har rätt att bli betraktade som individer, inte som grupp. Klanen har ingen plats i vårt samhälle. 3. En människa är aldrig en statisk varelse. Alla människor har potential att ta till sig nya saker.

Vad som också oroar mig i allt högre utsträckning är att många verkar betrakta varandra inte främst som motståndare i argument, utan motståndare som personer. Debatten glider från "jag ogillar dina argument" till "jag ogillar dig".

Högborgen för detta är sociala medier i allmänhet och twitter i synnerhet, där varje ordväxling förr eller senare verkar förvandlas till ett gräl. Då blir målet också att till varje pris avgå med segern för att man inte ska tappa ansiktet.

Jag tycker att det blir allt svårare att orientera sig i en verklighet och i en samhällsdebatt där detta sätt att vara har upphöjts till norm. Det oroar mig mer än mycket annat. Och framför allt inför den valrörelse som stundar i Sverige.

Men. Nu är det slut. Underligt är det. Tio år på BLT, femton i Gota Media. När tolvslaget slår i morgon kväll är jag inte längre politisk chefredaktör på den här ledarsidan.

Det är att ta ett kliv rakt ut i det okända. Men det måste man ju ibland. Gott nytt år, önskar jag er allihop. Vi ses och hörs ute i Blekinge.