Tecken på okunskap

För någon dag sedan fick jag denna fråga av en journalist: "Endast tio procent av svenskarna säger att julfirandet borde handla om Jesu födelse, och i Skåne är det endast sju procent. Vad säger du som biskop i Lunds stift om det?" Jag hade kanske kunnat säga: det blir bättre statistik om du räknar in Blekinge också ...

Nu sade jag inte det, för jag hade inget lämpligt sifferunderlag till hands. I stället svarade jag ungefär så här: Resultatet av denna undersökning kan tyckas vara deprimerande. Men å andra sidan: Julevangeliet handlar om hopp och gemenskap - Gud blir människa. Gud väljer den intimast möjliga samvaron med mänskligheten. I detta ligger en enorm uppvärdering av det mänskliga och det naturliga.

Därför tycker jag att det ändå är glädjande att hela 83 procent i samma undersökning lyfter fram just samvaron med nära och kära i samband med julen. Även om det svaret inte når ända fram till julens hoppfulla kärna, finns det ingen principiell motsättning mellan att julens budskap handlar om gemenskap och att det handlar om Jesu födelse. En glädje för hela folket, som ängeln säger i julnatten.

Men det låga antalet som nämner just Jesu födelse i samband med julfirandet är ändå oroväckande. Det är ett tecken på att okunskapen om kristen tro har ökat mycket snabbt. Där kunskapen minskar, växer ofta fördomar och missförstånd. Ett tecken på det är att karikatyrer av kristen tro blir vanligare än autentiska berättelser om livet i tron.

Men varför är kunskap om kristen tro viktig? För att kristen tro kan ge tillit, frihet, mod och orientering. För att dess värdegrund har byggt stabila och humana samhällen. För att kunna förstå vårt eget kulturarv: byggnader och deras symbolik, konstnärliga uttryck som filmer, målningar och romaner. För dess bidrag till hoppets språk i mötet med livets och världens utmaningar.

Kunskap om tro behövs i ett samhälle där olika livs- och trosåskådningar ska kunna leva tillsammans i tolerans.

Det är bra att vi lärt oss vad Ramadan innebär. Men det är inte bra om vi inte längre vet varför vi firar jul eller vad Fastan och påsk har med varandra att göra.

Därför kommer det gemensamma lärandet att bli en prioritet i Svenska kyrkan framöver.

Ett gott nytt år!

Antje Jackelén

Biskop i Lunds stift