Det krisfria samhället finns inte
Det var heller ingen som bedömde riskerna för att Sveriges statsminister skulle bli mördad som ens nära överhängande, då 1986. Ändå hände det.
Chockartade händelser tvingar oss att fundera över vår samtid. Anders Behring Breiviks namn har använts som slagträ i debatten. Av Sverigedemokrater, både för att påpeka att han är resultatet av det mångkulturella liberala samhället, och för att påpeka att hans tankar inte alls motsvarar de egna.
Av vänstern har det dragits paralleller mellan den konservativa borgerligheten och Breivik. Av nästan samtliga har frågan ställts: Vad hos en gärningsman avgör om han eller hon kallas "ensam galning" eller en terrorist? Är det färgen på håret och ögonen?
Norge svor på att inte låta sig påverkas av det som har hänt. Tyvärr är det en nästan omöjlig föresats. Rädslor sätter alltid spår hos människor. Tanken, att har det hänt en gång kan det hända igen tenderar att ta över tänkandet.
Det är överraskningsmomentet som gör en kris så chockartad. Och själva definitionen på kris är, att den inte kommer att se likadan ut nästa gång den uppstår.
Det enda vi tyvärr kan vara säkra på är, att den alltid att kommer att återkomma, i en eller annan form.
Det kan tyckas vara ett motigt budskap en dag som denna. Men statsvetarenidéhistorikern Sverker Sörlin har i detta sammanhang sagt något bra: Det är just idén om det krisfria samhället som är utopisk. Det är sådant som utlovas av fascister, kommunister och scientologer.
Det är en mycket klok ansats. Lockelsen om det krisfria samhället är en ideologisk fälla, en orealistisk idé. Det är Breiviks, Lenins och Osama bin Ladins idéer. Eller för den delen, Hitler och Stalins idéer.
Ett sådant samhälle kommer därför alltid att falla sönder under sin egen tyngd.
Det är bara i öppenheten och demokratin som man kan försöka att vara förutseende och förekomma krisen. Det är därför våra samhällen måste förbli öppna - för att kunna se och hantera, och förhoppningsvis kunna förebygga, nästa kris.
Men man ska inte tro att man kan förbli opåverkad. Ingen går igenom en kris opåverkad. Inte heller Norge kommer att lyckas med det koststycket. Däremot kan strävan aldrig vara någon annan, än att man ska klara av det.
Bilden här ovanför har vi valt av en speciell anledning. Det är för att visa på den uppslutning som dåden i Norge gav upphov till, då för ett år sedan. Det är också för att illustrera de ord som redan har blivit bevingade. Det tillhör överlevaren Stine Renate Håheims citat på CNN:
- Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.
Kriser kommer alltid att drabba oss. Vi kommer garanterat att påverkas. Men vi kan inte tillåta oss att tappa huvudet.
