Mysigt om malmfälten i fin lyrikdebut
Marken
Genre: Poesi
Författare: David Väyrynen
Förlag: Teg Publishing
I sin debutdiktsamling "Marken" skildrar David Väyrynen män och kvinnor från de norrländska malmfälten, deras otidsenliga jämnmod, självständighet och solidaritet.
I teveprogrammet Babel nämnde Väyrynen hur han med "Marken" velat skriva en berättelse om jämnmod. Synonymer: lugn, ro, fattning, och så vidare. Jag tänker att han lyckats och att man även skulle kunna säga att låneordet "cool" passar väl för att beskriva några av de – ofta extremt oneurotiska – karaktärer som skildras i Väyrynens debut.
En av de i mitt tycke mest charmiga texterna heter Kaikkinens bedrifter och beskriver en person som kokade sin första kopp kaffe när han var blott fyra år. Tio år senare kör han ner i diket med sin cykel och slår ut en tand, men som den perifera hjälte han är känner han ingen tilltro till tandläkare eller någon expertis:
"Varför ska jag låta andra / laga vad jag själv kan laga, / bara för att dessa andra / bättre klär i vita rockar?" / Kaikkinen, hän tog då tanden / fäste den med Plastic Padding.
Senare i livet hugger Kaikkinen en kamrat med kniv (för att denna talat illa om en väns familj) och flyr till skogs. Möjligen är Kaikkinens bedrifter den mest brutala av berättelserna i "Marken". För mycket är närmast överdrivet mysigt. Men ändå bra.