Max Porters roman skärper läsarens sinnen
Lanny
Roman
Författare: Max Porter
Översättning: Marianne Tufvesson
Förlag: Etta
Det finns författare som skapar sitt alldeles egna universum. Max Porter är en av dem. I sin hyllade debut ”Sorgen bär fjäderdräkt” från 2016 knackade en kråka på dörren till en familj i sorg. Det blev en originell berättelse som blandade prosa och fabel på ett ojämförligt uppfinningsrikt språk.
I sin andra roman ”Lanny” fortsätter Max Porter att blanda det sagolika med det vardagliga. I en vanlig engelsk by bor en ovanlig pojke som heter Lanny med sina vanliga föräldrar. Lanny pratar med träd, bygger kojor i skogen och är alldeles sin egen. I byn bor också den åldrande konstnären Pete, som blir Lannys vän. Här stryker också en uråldrig skogsande kallad Dead Papa Toothwort omkring och tjuvlyssnar på byborna. Allt gott och väl så. Men sedan sker något förskräckligt.
””Lanny” är helt enkelt ännu en fantastisk roman av en sagolik författare.”
Jag älskar Max Porters sätt att föra in osannolika sagoelement som gör att berättelsen liksom svävar en bit över marken, det skärper mina sinnen på ett sätt som jag tycker om. Jag tycker också mycket om Porters förmåga att snabbt skifta från det sagolika till det högst reella, samt hans sätt att kondensera den mänskliga karaktären till bara några få meningar. Jag älskar också att Porter alltid står på barnets sida i berättelsen. ”Lanny” är helt enkelt ännu en fantastisk roman av en sagolik författare.
Max Porters engelska prosa, med sina stundtals påhittiga ordlekar, är svåröversatt. Men hans svenska översättare Marianne Tufvesson hittar helt rätt ton och språk. All ära till ett fantastiskt lyhört översättningsarbete.
