Lagerkvists knutna näve behövs även i dag
Humanismens knutna näve: Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift 2019
Redaktör: Magnus Eriksson
Förlag: Trolltrumma
Genre: Sakprosa
I ”Den knutna näven” (1934) går Pär Lagerkvist till frontalangrepp mot 1930-talets antihumanism och antidemokrati. Han tar ställning för det antika demokratiska arvet och alla de friheter för individ, tanke och yttranden som det brukar förknippas med. I ”Humanismens knutna näve”, Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2019, anknyter merparten av artiklarna till essäboken från 1934.
Redaktören och tillika samfundets ordförande Magnus Eriksson har samlat flera insatta skribenter. De flesta belyser som sagt ”Den knutna näven”. Ofta sker det genom att essän placeras i en historisk kontext samtidigt som man pekar på dess aktualitet idag. Verkets förtjänster som ställningstagande mot dogmatiska våldsideologier betonas förstås mest. Samtidigt blundar skribenterna inte för de tillkortakommanden som en postkolonial blick på Pär Lagerkvist kan synliggöra.
Dagens läsare av ”Den knutna näven” kan nog finna Lagerkvists gestaltningar av allt som inte tillhör västerlandets kulturarv problematiska. I ”Humanismens försvarsvärn eller patriarkatets högborg?” kallar litteraturprofessorn Peter Forsgren (med stöd i professor Håkan Möllers forskning) beskrivningarna för eurocentrisk orientalism. Inte heller författaren Maria Küchen blundar i ”En mänsklighet som hyllar bödeln” för det problemet. Liksom många fler. Men trots att de inte ägnar sig åt någon idealisering av författarskapet lyckas skribenterna alltså med fördel ändå visa på både Pär Lagerkvists historiska betydelse och dagsaktualitet.