Martin Rosengren filmar hemlöshet

Filmen berättar om nedrustningen av folkhemmet och de ökade klassklyftorna. I en av dessa klyftor föll Jan Schenström igenom.

Han blev sjukskriven, han skilde sig, han kunde inte klara sin försörjning, räkningarna hopade sig och till slut kom hotet om vräkning.

– Har man fastnat i hjulet går det liksom inte att ta sig ur, säger han.

Genom Martin Rosengrens film, Hemlöshet – den provocerande fattigdomen, får Jan Schenström en röst.

– Frågan är dock vem som lyssnar, säger socialpolitikern Björn Fries (S).

Han är med i filmen och fanns även med i Pingstkyrkan då filmen hade premiär på måndag kväll.

– Vi har ett samhället som bygger på att människor själv ska bidra. Men de gånger det går fel och när människor inte kan bidra, blir de straffade, säger han.

Björn Fries har kontakt med flera personer i Karlskrona som är mer eller mindre hemlösa. Och han tycker att samhället borde vända på hjälpinsatserna.

– Man ska börja med att ge den hemlösa en bostad direkt. Sedan sätter man in stödåtgärderna efterhand. Inte tvärtom som man gör i dag, ger den hemlösa en bostad som en slags belöning om denna lyckats leva upp till kraven som ställs, säger han.

Svaren på hur många hemlösa som egentligen finns i dag i Karlskrona varierar beroende på vem man frågar.

– Det finns nog ett 100-tal personer som inte har en fast adress. Men majoriteten av dem har tak över huvudet. Min bedömning är att det finns ett 20-tal som är helt utan bostad och sover i båtar, i bilar under kapell eller i någon trappuppgång som inte har portlås, säger Björn Fries.

I filmen möter publiken också en nostalgisk blick mot det gamla folkhemmet som Martin Rosengren använder som en jämförelse in i dagens välfärdssamhälle.

– Det var fattigt i Sverige förr. Men den nya fattigdomen är värre, säger filmaren.