Kerstin Porshed: Så påverkade jag mitt klimatavtryck en vanlig dag
Alla som känner mig vet att jag är hysteriskt rädd för att äta gammal mat. Det var av den anledningen jag gick med på att vara med i ett månadslångt bloggprojekt, där jag och två kollegor granskade vårt slit- och slängbeteende. I mitt fall att bunkra mat och inte alltid äta upp den.
Då var budskapet på fullt allvar, men tonen lättsamt raljerande.
Tre år senare är läget ett helt annat.
Det är inte längre läge att skoja bort ett beteende som bidrar till att vi allt snabbare rutschar utför stupet.
Vi måste alla ändra vår livsstil – även vi som fortfarande har ett visst motstånd till att äta mat som med råge har passerat bäst före datum. För även om klimatforskarna menar att det vi väljer att äta har väldigt mycket större klimatpåverkan än den mängd livsmedel vi kasserar, så är det helt vansinnigt att en tredjedel av den mat som produceras kastas.
Klockan 06.45 en helt vanlig måndag startar jag av en slump dagen med att äta ett tre veckor ”för gammalt” ägg.
Hur det smakade? Faktiskt alldeles utmärkt. Eftersom det inte går att använda sitt luktsinne på ett okokt ägg gjorde jag färskhetstestet innan jag la det i grytan. Och det kan du också göra. Det är bara att lägga ägget i en vattenskål. Om det ligger kvar på botten med bredsidan nedåt är det riktigt färskt. Om ägget ställer sig på högkant går det fortfarande bra att äta, men om det flyter upp till ytan är det för gammalt. Här kan det vara bra att veta att ett pinfärskt ägg håller i rumstemperatur i 28 dagar och i kylskåp i så länge som två till tre månader. (Källa: Allt om mat).
Klockan 07.15 är det så dags att duscha. Jag googlar på vattenförbrukning och hittar uppgiften att vi i snitt gör av med ungefär 140 liter dricksvatten per dygn. Tio liter går till mat och dryck, det mesta rinner ut när vi går på toaletten och sköter vår hygien.
Men även om man skulle få för sig att ta en riktigt lång dusch på tio minuter är det, ur klimatsynpunkt, inte själva vattenmängden som är det största problemet utan hur vattnet värms upp.
För en så lång dusch går det åt ungefär lika mycket el som att titta på tv i 50 timmar, så det är verkligen ingen dum idé att spara på varmvattnet.
Men jag hade faktiskt aldrig förstått den fulla nyttan med att använda ett fast tvål. Att det ska vara miljömärkt förstår jag, likaså vad det betyder att skippa plastflaskan. Men jag tänkte inte på den aspekten att ett fast tvål inte innehåller vatten där bakterier kan växa, och därmed inte behöver konserveringsmedel.
Enligt Naturskyddsföreningen är det smartaste alternativet ett fast tvål, som rätt använt håller mycket längre än ett flytande. Och med rätt menar de att man ska ha tvålen i en tvålkopp med hål i botten så att bakterierna inte kan få fäste i i det sunkiga vattnet som samlas.
Klockan 7.40 är det så dags att sätta mig över känslan att jag har sölat bort för mycket tid och inte hinner cykla till jobbet, fem kilometer bort.
För det där är faktiskt bara trams. Det tar lika lång tid att köa på Infartsleden, hitta en parkering och halvspringa till kontoret som det tar att cykla från dörr till dörr.
Enligt Energi- och klimatrådgivningen är varannan bilresa i Sverige under fem kilometer och dessa korta bilresor, som står för tre procent av den totala körsträckan, orsakar 26 procent av avgasutsläppen.
Dessutom är det just när bilen startat som den använder mest bränsle. Genom att cykla på min, visserligen oftast blåsiga, men så vackra väg längs havet sparar jag runt 5 000 kronor på ett år och minskar mitt utsläpp med 500 kilo koldioxid.
Nu inser jag att jag inte kommer att cykla varje dag. Men det är ändå tänkvärt att det går åt två procent av alla resurser till att bygga en cykel, jämfört med en bil. Och ser man det ur ett helhetsperspektiv kostar ett ”cykelliv” 21 gram koldioxid per kilometer jämfört med bilens 271 gram. (Källa Naturskyddsföreningen).
Och på tal om livscykler. Har ni tänkt på det där med kaffemuggarna?
Klockan 10.15 trycker jag ut dagens första kopp kaffe ur maskinen på jobbet. Hos oss kan man använda både pappersmugg och porslin.
Jag bestämmer mig att för att satsa på porslin, som visserligen ger större klimatpåverkan vid tillverkningen. Men om man ser till den sammanlagda klimatpåverkan är porslin ändå bättre än muggar av papper och – ve och fasa – plastmuggarna. Redan efter 16 gånger är porslinsmuggen överlägsen den senare och efter 64 användningar har den gått om även pappersmuggen.
Förutsatt att du inte diskar dem för hand då. Jag läser på Energimyndighetens hemsida:
”Tvärtemot vad många kanske tror så går det åt mycket mer energi vid diskning för hand. Handdisk tar upp till fyra gånger mer energi om man räknar på energin som går åt för att värma vattnet. För att diska 13 kuvert för hand behövs i storleksordningen 90 liter 50-gradigt vatten per disk. Detta trots att man diskar och sköljer sparsamt i diskho eller balja.”
Det tycker åtminstone jag är häpnadsväckande. Och ännu mer intressant blir det om man beaktar att dagens diskmaskiner endast använder sisådär tio liter vatten, jämfört med de gamla som kunde kräva det femdubbla.
Det är också skälet till att det tar längre tid att få disken ren i en modern maskin. Men energitillgången blir ändå på det stora hela mindre eftersom det inte är så mycket vatten som ska värmas. Energibesparingen blir därför större än den extra energi som krävs när diskmaskinen går länge.
Fast det förutsätter så klart att man fyller sin diskmaskin. Och precis likadant är det med tvättmaskinen.
Många timmar senare – efter att klockan 12 ha ätit min lunch, bestående av rester som jag har burit med mig hemifrån, (men i morgon när ni läser det här, ska jag ta steget fullt ut. Då ska jag ta med lunchlådan till hämtstället där man får mat i frigolitkartonger och be dem fylla den i stället) är det dags att sätta på tvättmaskinen därhemma.
Då har vi ätit en lite mer kreativt lagad middag än vi brukar eftersom det inte kändes rätt att ta bilen till affären fyra kilometer bort för att kompletteringshandla (ja, jag orkade inte cykla mer), ett beteende som är förkastligt ur klimatsynpunkt men som dessvärre har ökat i takt med att näthandlandet blivit vanligare.
Klockan 19.15 tittar jag på tvättmedelspaketet och doserar precis som det står där – i stället för att bara ösa på, som jag brukar.
Mysteriet med tvätt som emellanåt luktar surt är löst.
Det är inte makens svettiga träningskläder som har ”smittat av sig”. Att dosera rätt mängd tvättmedel är nämligen inte bara miljö- och klimatsmart. Det är superkorkat att tro att tvätten blir renare med mer tvättmedel. Det kan faktiskt bli helt motsatt effekt när maskinen inte mäktar med att få bort alla tvättmedelsresterna ur kläderna, så att de i stället surnar.
Klockan 19.30 går jag en runda i trädgården, funderar lite om jag ska släpa fram den bensinslukande gräsklipparmonstret.
Nä, det ska få bli en insats för naturbina i stället. Om de försvinner helt, då blir det ingen mat för någon av oss. En tredjedel är redan på väg bort och en orsak är ett förändrat jordbrukslandskap. I Sverige finns knappt en procent de ängsmarker som fanns här för hundra år sedan kvar. Nu är i stället en procent av vårt lands yta täckt av gräsmatta.
Jag bestämmer mig för att gå med i Naturskyddsföreningens upprop och omvandla en rejäl bit av min gräsmatta till blomsteräng. Det passar både min lata kropp och mitt estetiska sinne. Jag har nämligen länge vurmat för de vilda prästkragar som växer på vår gräsmatta och hemlighet funderat på att benämna den naturtomt.
Klockan 21.30 släcker jag ner. Serien jag streamat är slut, så även den klimatpåverkan detta kvällsnöje har åstadkommit genom servrar någonstans ute i världen. Jag tänker att det där med internet, det klimatkostsamma framställandet av ny teknik och e-handlandet som visat sig vara mindre klimatsmart än man tidigare trodde, får bli ett eget kapitel i den här serien.
Klockan 22.00 bestämmer jag mig så för att inte torktumla handdukarna och lakanen som ligger kvar i tvättmaskinen. De kommer förvisso inte att bli lika mjuka, men de kommer att dofta ljuvligt.
Jag får gå upp en stund tidigare i morgon. Det är bara att hoppas att det inte regnar. På min tvätt och på mig när jag cyklar till jobbet.
Källor: Allt om mat, Sydvatten.se, Naturskyddsföreningen, Energimyndigheten, Energi- och klimatrådgivningen, DN.se
Hur ser din vardag ut och vad tror du om dina möjligheter att göra något åt klimatkrisen? Skriv gärna till mig och berätta på kerstin.porshed@blt.se. Men vill du ha ett lästips så kan jag bjuda på ett jättebra tips direkt: ”Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv”. Med 365 handfasta tips är den boken en bra start för den som vill påbörja sin resa mot ett klimatsmartare liv.
