Han ger blod för 100:e gången

Tre till fyra gånger om året i 27 år har Leif Breidemar besökt blodcentralen i Karlskrona. Här är han ett välbekant ansikte och han hälsar på nästan alla som skyndar förbi.

– Jag tycker att det är en självklarhet att lämna blod, det borde vara en samhällsplikt. En dag kanske det är jag som blir sjuk och behöver blod, säger Leif Breidemar, 65 år.

Inger Mattsson, biomedicinsk analytiker, beskriver det som att sätta in pengar på banken.

– Det blir en säkerhet eftersom du aldrig vet när du behöver ta ut.

Leif Breidemar fyller snabbt i pappret med en massa frågor, bland annat om vad han gjort sedan den senaste blodgivningen och om han har varit utomlands. Han tycker att frågorna är fler nu än för tio år sedan, men klarar besiktningen även denna gång. Och det stämmer, reglerna för att få lämna blod har blivit fler.

– Samlivet spelar större roll i dag och ens partner får heller inte göra något som innebär risk för smitta. Sådant hade vi inte koll på när jag började här för drygt 30 år sedan, säger Inger Mattsson.

Många får ge blod, men ibland måste man vänta eller göra tillfälligt uppehåll med sin blodgivning om man exempelvis varit ute och rest, tatuerat sig eller varit tillfälligt sjuk. Män som har haft sex med andra män måste vänta i ett år för att få ge blod.

– Allt handlar om att minimera risken för att mottagaren ska få smittat blod.

Just nu är blodlagret på Blekingesjukhuset välfyllt, även om de skulle behöva mer av blodgrupperna A- och AB-. Och så här brukar det se ut. Blekingeborna är tillsammans med västerbottningar bäst i landet på att ge blod. 2016 donerades blod 62,5 gånger per tusen invånare i Blekinge vilket är nästan dubbelt så mycket som i till exempel Stockholm. Även antalet blodgivare är högt, 33 personer per 1 000 invånare är aktiva blodgivare. Bara Västerbotten har fler med drygt 34 blodgivare per 1 000 invånare.

– Jag tror att det handlar om att våra blodgivare är duktiga på att komma när de blir kallade. Det är nog svårare i storstäderna även om de har drop in-verksamhet, säger Inger Mattsson.

Hon berättar att de ofta hjälper andra landsting under storhelger som är en tid då det brukar vara brist på blod.

– I vintras hjälpte vi både Sahlgrenska, Akademiska sjukhuset och Karolinska.

I blodbanken ligger de fyllda påsarna på rad, en hylla för varje blodgrupp. Det är viktigt att ha dem tydligt uppdelade.

– Om det är en akut situation och väldigt bråttom hinner man inte kontrollera varje påse så de måste ligga rätt.

Sådana situationer kan vara större trafikolyckor, aortablödningar eller förlossningar där kvinnan förlorar mycket blod.

– Jag minns en arbetsplatsolycka där en man skadades mycket allvarligt och behövde 80 påsar bara första natten. Han överlevde och är i dag helt återställd. Därför är det viktigt att vi har ett bra lager, säger Inger Mattsson.

Efter cirka en kvart är Leif Breidemar färdig och har blivit av med 450 milliliter blod. Han bjuds på juice, smörgås och en liten gåva. Eftersom måndagens tappning var hans hundrade får han även en skål i present.

– Jag tycker inte att det känns något särskilt efteråt, det är en lugn stund. Man får ju bara ge blod tills man fyller 70 år, så jag är tacksam så länge de vill ha mig, säger Leif Breidemar som nu har bidragit med totalt 45 liter blod.