Louise Lennartsson: God morgon! Älskvärdhet
Jag lyssnade på en intervju med Erik M Runesson i Kvartal häromdagen. Han är nyligen inröstad i svenska akademin och med honom blir de aderton just aderton. Men det var inte hans tankar om att vara akademiledamot som jag tog med till kvällsgrubblet. Nej, det var i stället hans syn på medlingsteknik.
– När jag går in i en medlingssituation har jag bestämt mig för att vad motparten än gör, vad motparten än säger, hur den än ser ut eller luktar så ska jag älska den och ta den till mitt hjärta.
– Kan alla bara välja det? undrar en förbryllad intervjuare (Staffan Dopping).
– Med lite övning, säger Erik M Runesson.
Efter en kort rannsakan av mig själv under kvällsgrubblet kunde jag konstatera att jag gör precis tvärtom – jag går in med negativt förutfattade meningar.
Visst, det må vara evolutionärt fördelaktigt att vara på sin vakt i nya möten, en överlevnadsinstinkt att inte förkasta. Men om man önskar mer än att överleva, om man också vill leva, då tror jag att Erik M Runessons medlingsknep bör läggas på minnet.
