Spalten med Yngve: Kör till akuten i Skälmershult!

Familj Artikeln publicerades

Uthållighet är inte längre min paradgren, och jag omfattas inte heller av den sentens som är vanlig i pizzeria- och liknande branscher; ”mer av allt.”

Något sömndrucken efter knappt fem timmar i Morfei armar tog jag mig an Expressen och hann till halva ledaren innan jag plötsligt förnam en överdos av valrörelse och valvaka.

Är det konstigt att man längtar bort nångång, som Anna-Lena Löfgren sjöng. Men dock, jag avverkade med intresse tidningens sex sidor om brottaren Frank Anderssons liv och död.

God morgon och välkomna till . . . år noll!

Varen icke förskräckta, typ!

Om jag får tro min digitala kristallkula så kommer läget i Svea rike att stabiliseras efter ett par veckor. Det bör ju gå tämligen gesvint då samtliga efter valet inte bara ansåg sig ha gjort en fantastisk valrörelse utan även såg sig som vinnare!

(Förlåt en yngling, men är det dehäringa politikerna som ska styra Sverige?)

Nåväl, vi får väl tro att detta hav av självtillräcklighet bådar gott och pekar framåt mot en tid då vi alla kan återgå till normalläge och fortsätta njuta en av årets förnämsta årstider, nämligen hösten. Och glöm aldrig Annie Lööfs maning: Nu ska vi bygga tillit!

Men hur uti herrans namn ska vi komma till rätta med, sortera och lagerhålla alla vallöften för miljoners miljarder svenska kronor? Det är ju ett ymnighetshorn av en dimension svår att begripa för en mänsklig hjärna. Ungefär som att en stjärnklar natt förundrad skåda upp mot rymden och bara inte fatta.

However.

Öppna era hjärtan, och öppna fram för allt era plånböcker som måste betala alla kommande nya reformer: avgiftsfri lokaltrafik, gratis körkort, sextimmarsdag, fler entreprenörer, stöd till jordbruket, gratis mössor till barnen och fria köpetänder till di gamle, fler genuspedagoger, korn åt små fåglar och ben åt vovvarna samt till allt detta Centerns fenomenala tillgänglighetsmiljard. Svårt ord, det där, t-i-l-l-g-ä-n-g-l-i-g-h-e-t-s-m-i-l-j-a-r-d.

Man får bara hoppas att politikerna erinrar sig orden i Lewi Pethrus vackra psalm:

”Löftena kunna ej svika,

nej, de står evigt kvar.”

Men stopp och belägg, kors i taket, herrejestanes samt nu går skam på torra land. Vad läste jag i BLT förra tisdagen. Jo, det var ju var Alliansen, eller ”allijansen” för att tala med Jan Björklund, som förklarade att de vill öppna en när-akut i Karlshamn. En När- Var- Hur-akut?

Motiveringen:

– Patienterna i väst ska inte behöva åka sex mil, förklaras det.

Det måste de alltså göra nu, enligt Alliansen i Karlshamn.

Stopp och belägg (repris)!

Jag är en av patienterna i väst, bor bara någon kilometer från Skånegränsen. Vi måste alltså i dag, enligt Alliansen, åka sex mil till en akutmottagning.

Men var hamnar vi då?

Finns det en akutmottagning i Ronnebytrakten som vi inte vet om? För det är det väl omkring sex mil dit. Eller finns akuten för sölvesborgarna i Belganet eller uppåt, kanske rent av i Skälmershult?

Här står vetenskapen frågande.

Önskar Eder alla en fröjdefull . . . onsdag.