Minnesord Malte Linder

Malte Linder har lämnat oss 95 år gammal. Jag lärde känna Malte så sent som 1983, jag var då bosatt i Eskilstuna, men jag hade mina rötter i Olofström så det kändes naturligt att ringa min vän Helge Magnusson för att fråga om han visste om någon som hade en gråhund till salu. Jag hade förlorat min hund i ett vargangrepp i de värmländska skogarna någon mil från Hagfors. Det var då jag fick telefonnumret till Malte Linder, vilket ledde till att jag fick en kanonhund och en vän för livet.

Malte var min jaktgäst varje år i många år efter detta, i de västerbottniska skogarna. Han älskade detta kuperade landskap och han anslog alltid en dag för att plocka Norrlands röda guld. Men Malte var mer än denna naturmänniska, han var oerhört begåvad, men han var född då man delade upp barnen i fattigungar och de rikes barn. De fattigas barn hade redan från början sin bana utstakad ”börja arbeta vid 13 års ålder och vara självförsörjande” och rikemans barn skulle läsa på universitet. Många av dessa kunde inte tillgodogöra sig denna utbildning, men det var ett bevis på att man hade rika föräldrar.

Jag frågade Malte en gång var han hade införskaffat all den kunskap han hade från den minsta atom till universum, om han hade läst många böcker, men fick till svar, ”å jag läser inga böcker” men han läste tidningar och lyssnade på radio.

Hade Malte Linder varit född bara några årtionden senare, då även fattigungarna fick möjlighet att utbilda sig, hade Malte Linder varit professor och kanske varit kandidat till Nobelpriset. Malte Linder var nutidsorienterad in i det sista. Mina tankar går till de närmaste, syskonbarn med familjer. Jag känner bara nu tacksamhet för de år jag fått känna Malte och de år vi fått dela våra intressen.

Börje Williamsson