Lars Nittve: ”I grunden är jag en missionär”

Ordet ”fantastiskt” förekommer ofta i Lars Nittves vokabulär. Om allt från fjällvandringar till konstprojekt, ackompanjerat med ett entusiastiskt leende. Samt med en viss förvåning, särskilt när han talar om sin karriär. Det är också en ganska fantastisk meritlista han har, full av toppjobb och framgångar. Han har varit chef för Louisiana, Tate Modern och Moderna museet. Efter det rekryterades han för att bygga upp M+, Hongkongs nya supermuseum för modern konst.

Och då har han ändå haft mycket roligt redan före chefsposterna. När han skrev om konst i Svenska Dagbladet, och undervisade på universitetet. Och ja – han verkar faktiskt förvånad när han pratar om alltsammans.

– Jag har aldrig haft en plan egentligen, för vad jag ska göra, vad jag ska bli, vad jag ska jobba med, säger han med uppriktigt tonfall.

Däremot har han haft tur och träffat rätt människor, säger han, allt från professorer till museichefer som har trott på honom även som oprövat kort.

– Det har nästan alltid känts som att de har chansat lite. Och det har väl varit lite chansande för mig också, men jag har tänkt att det är ju inte hjärnkirurgi det här, det är ingen som dör om jag misslyckas. Det kan möjligen bli pinsamt, det är ungefär så illa som det kan gå.

Men pinsamheterna har uteblivit. I stället har han hyllats för sina framgångar, inte minst med höga besöksantal. Han minns känslan när han stod och såg ivriga människor myllra in på Tate Modern på premiärdagen, en publiksuccé som sedan bara fortsatte.

Ibland har han lyckats i motvind, som när han kom tillbaka från London för att bli chef för Moderna Museet – och det första han fick göra var att stänga museet. De nybyggda lokalerna var svårt mögelangripna och personalen blev sjuk. Men Nittve visste på råd. Under renoveringen blev det ett nomadmuseum av Moderna, som dök upp på lite olika platser i Sverige.

– Det var en tid när Moderna Museet sammantaget fick fler besökare än när det hade haft ett eget hus. Och vi kom ut i hela landet, och mötte massor med folk och gjorde faktiskt konst tillgängligt.

Det där med att tillgängliggöra konsten är en hjärtefråga för Lars Nittve. Han vill motarbeta hierarkier både på arbetsplatser och i relationen mellan konsten, konstnären, museet och publiken.

– I grunden är jag nog en missionär. Jag har haft upplevelser av konst som ung, som man nästan kan säga förändrade mitt liv. Det fick mig att se på mig själv på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort tidigare, säger han och förklarar att han vill öppna den världen för andra människor.

– Inte bara för de privilegierade utan för alla. Det har varit min drivkraft och det har förhoppningsvis genomsyrat mitt ledarskap också.

För två år sedan överraskade han konstvärlden med att lämna sin tjänst som vd för M+, innan museet ens hade öppnat. Då hade han och hans fru bott i Hongkong i fem år. Det var en omvälvande erfarenhet, säger han, men han ångrar inte valet att hoppa av när det var dags att förnya kontraktet.

– Det var ett fantastiskt projekt men det var också extremt mödosamt och frustrerande. Man hade mycket okunskap och byråkrati att kämpa emot.

–  Min fru sa "om du gör fem år till, då är det nog inte så mycket kvar av dig sedan". Och det finns ju annat man vill göra i livet också.

Nu har Lars Nittve ställt om sitt liv. Visst tar han fortfarande en del uppdrag och reser ett par gånger i månaden. Men annars är han på sätt och vis tillbaka där han började och föreläser, forskar och skriver om konst.

Han ser också till att vara ledig mycket, och njuter av det fjällnära livet i Jämtland. För det som byggdes som ett fritidshus och ett ”motgift” mot det varma och täta och hyperintensiva Hongkong, det har nu blivit deras permanenta hem. Shideh är arkitekt och har ritat huset. Skidåkning och friluftsliv är en passion för dem båda.

– Vi insåg att vi älskar den här platsen. Vi älskar byn, vi älskar människorna. Vi fick snabbt många vänner i trakten. Vi trivs enormt bra.