Jan Gradvall blev tv-kändis vid 55

Han har under våren synts i TV4:s ”Stjärnornas stjärna”, där svenska artister tävlar i olika musikgenrer med Gradvall som expertkommentator. Det är en roll han trivs i – han ser sig som en folkbildare som vill använda sin kunskap om populärkultur för att ge andra bättre koll.

För det mesta skriver han, i allt från dagstidningar till magasin. Men på senare år har han även arbetat med andra format, gjort podcast för Sveriges Radio och serverat kulturspaningar under vinjetten Popprofessorn i TV4:s Nyhetsmorgon. Och att tv ger ett större genomslag än tidningar råder det ingen tvekan om.

– För mig är det lite kul att helt plötsligt bli känd från tv när jag är 55. Jag har undvikit tv länge och sagt nej till förfrågningar, jag kände att det inte var min grej. Men nu är jag väldigt glad att jag har tagit det här steget.

Att testa nya grejer har alltid varit viktigt för Jan Gradvall. Nyfikenheten har varit en drivkraft, musikintresset har visat riktningen. Allt började när han som uttråkad tonåring fångades av kraften och gör-det-själv-andan i punkrocken. Trots att ingen i hans släkt sysslade med någon form av kulturarbete, så drog Jan igång både konsertförening och fanzine hemma i Linköping.

– Det är rätt oförklarligt måste jag säga. Det är de yttre impulserna, där man känner att här finns det någonting.

Han tror att det i punken fanns en ilska och en kraft som han hade längtat efter.

– Man kommer från ett ganska sömnigt förstadsområde, man står och väntar på en buss, för att ta sig in till ett centrum där ingenting händer. Och då hör man plötsligt punk och känner att "det var det här jag inte visste att jag längtade efter".

Musikintresset har varit en motor och en väg till kontakter. Men samhällsfrågor och klassperspektiv intresserar honom också. Han tänker ibland på den klassresa hans föräldrar gjorde när han växte upp, som för Jans del innebar att familjen flyttade från höghus via radhus till villa, i takt med att föräldrarna fick bättre jobb.

– Jag tänker ganska mycket på att om något hade gått fel där, typ om pappa hade blivit av med jobbet. Då hade man halkat ned.

– Just klass tycker jag är intressant att skriva om, betydelsen av varifrån man kommer. Jag har ju skrivit jättemycket om hiphop genom åren, det är ett tydligt exempel på det här.

På senare år har hans ämnesval gått från den smala till den breda fåran. Han har varit i Los Angeles och porträtterat producenten och Polarpristagaren Max Martin, gjort radiopodd om popstjärnan Molly Sandén och blivit den första journalisten på 30 år som fått intervjua alla fyra Abborna för ett reportage om gruppen.

– Just nu görs det mycket intressantare grejer i mainstreamfåran, som ingen riktigt bevakar eller tar på allvar, säger Jan Gradvall, som tycker att rockskribenter hakar upp sig för mycket på vad som är ”kreddigt” att skriva om.

Han väljer gärna ämnen utifrån att texten ska bli så bra som möjligt och är genuint intresserad av själva skrivprocessen. Det gradvallska hemmet är ett skrivande hem – hans fru Pia är dramatiker, och i en vanlig familjesituation sitter båda vid var sin dator, innesluten i var sin skrivarbubbla. Det är skönt att leva med någon som har förståelse för själva skapandet, menar han, och för att man ibland kan arbeta också när man skrotar runt i tvättstugan med sina tankar.

De delar ett stort intresse för film, musik och litteratur. För Gradvalls del betyder det att han har sitt arbete som hobby. Ska han bara vara ledig tittar han gärna på konst – förmodligen för att han aldrig skriver om det.

– Jag känner mig väldigt fri på det området. Då kan jag bara tänka: vad kan jag lära mig här? Jag kan möjligen lära mig olika sätt att tänka av en utställning, men jag har ingen nytta av den på det sätt som jag har av en konsert eller en ny skiva.