"Jag är en duktig flicka"

Mai-Lis Hellénius har väglett allmänheten i hälsosam livsstil genom debattinlägg och populärvetenskapliga böcker, liksom genom sitt värv som professor och överläkare på Livsstilsmottagningen vid Hjärtkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.

– Jag brinner för att sprida ny kunskap om livsstilens betydelse. Det tänker jag göra så länge jag är frisk och orkar. Det bekymrar mig att gapet i livsstil mellan olika socioekonomiska grupper i samhället växer. Kunskap om livsstil ska inte stanna på universitetet, utan ut i samhället, säger hon efter fotograferingen utanför jobbet.

Engagemanget märks tydligt. När hon ombeds att sammanfatta sina bästa råd för ett långt och hälsosamt liv blir hon genast eld och lågor.

– Bryt stillasittandet! Vi har aldrig suttit stilla lika mycket som i dag. Med stillasittande ökar risken för alla stora folksjukdomar. Men inte bara hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Vi blir även deppiga! När vi rör armar och ben producerar kroppen ett slags “gladproteiner”. Vi blir så mycket gladare och friskare om vi rör på oss.

Av skäl som snart blir uppenbara har hon faiblesse för att gå i trappor. Utöver motion är kost avgörande, men hon lider inte av en beröringsskräck med fett och kolhydrater – hon älskar scones till helgfrukosten. Det ska vara rätt sorts fett och rätt sorts kolhydrater: olja före smör (även i scones) och helst grovt rågbröd. Och mycket grönsaker.

Hur gammal blir man om man lever hälsosamt?

– Om man är rökfri, dricker måttfullt med alkohol, rör sig, äter hälsosamt och sover bra kan man leva minst ett par decennier längre än vi lever i snitt i dag. Men jag tror inte att vi kan leva för evigt. Därför ska man vara rädd om de dagar man har.

Hon verkar leva som hon lär, med ett undantag:

– Jag har svårt att hantera stress. Arbetet känns meningsfullt, men jag jobbar mycket för att hålla mig uppdaterad med den senaste forskningen och har lite fritid. Jag är verkligen en “fackidiot” och kan längta efter att träffa mina nära och kära mera.

Denna höga arbetsmoral har sina rötter i uppväxten som storasyster i Medelpad och Hälsingland. Mamma arbetade bland annat på ett studieförbund och pappa var byggnadsingenjör.

– Jag är uppvuxen i en miljö där man jobbade hårt och gjorde rätt för sig. Det sitter i, på gott och ont. Jag är en duktig flicka som vill göra bra ifrån mig. Jag är aldrig nöjd.

Undermedlet mot den egna stressen är – just det – trappor.

– Att gå i trappor har en avstressande effekt på mig.

Idén om att studera medicin växte fram ur nyfikenhet på människans kropp under lektionerna i biologi och kemi under gymnasieåren. Väl på Karolinska Institutet kände hon redan efter några veckor att hon hade kommit hem.

– Jag behövde inte tvinga mig att plugga, det var roligt att lära sig nya saker.

Resten är en framgångsrik karriär, både som läkare och forskare med hittills 15 disputerade doktorander. Livet som känd profil inom livsstil har dock inte bara varit frid och fröjd. Bland annat kritiserades hon i sociala medier för att hon varnade för LCHF-dieter, det vill säga högfettkoster som innebär att man äter mera smör, feta mejeriprodukter och kött. Själv menar hon att hon alltid utgått från vetenskapen.

– Jag står för vetenskapen, men att få dödshot och bli föremål för personliga påhopp var tufft. Jag kunde bli både trött och arg. Men det var bara att bita ihop. Jag är väldigt glad över allt stöd jag fick av min arbetsgivare och mina kamrater.

Nu kommer nog Mai-Lis Hellénius att slippa sin “stressmedicin”. Efter årsskiftet ska hon trappa ned och som affilierad professor jobba lite friare och ägna de kommande åren åt att avsluta sina påbörjade forskningsprojekt.

– Jag hoppas på att få mer tid för att träffa min familj och mina vänner eller för att göra ingenting. Jag kommer att ha tid att röra på mig när jag vill.

Hur är du som person privat?

– Jag är ganska uthållig. Folk säger att jag är snäll, men jag tycker att jag kan vara snällare. Jag är ganska utåtriktad och gillar att prata med folk.

– Vid konflikter sväljer jag för det mesta, jättearg blir jag bara en gång var femte år. Men jag tycker inte om olösta konflikter. Jag tror på en dialog, även om det kan vara jobbigt.