Hasse Karlsson

År 1970, som nyutbildad polis, kom jag till Karlshamn. Kollega blev då Hasse Karlsson, men vi var på olika avdelningar. Hasses och Barbros dotter Margita var i samma ålder som min yngsta dotter och de båda gick i samma klass. Det blev då naturligt att barnen umgicks med varandra även på fritiden.

Margita hade behov av att prata om för oss, att hon hade haft en bror, som dött. Detta viskade hon till oss. Det var nämligen förbjudet att prata om honom hemma. Jag hade svårt att tro på det, eftersom Hasse inte hade sagt något om att han hade haft ett barn till. Men jag förstod att det var sanning, då mina barn och Margita, ofta, fick sitta ensamma i Hasses bil på parkeringen vid Bredåkras kyrkogård och vänta, medan Hasse och Barbro, var inne på kyrkogården.

Jag och barnen lämnade Blekinge för att bo i Skåne. Efter två år, fick vi veta att Margita hade dött i cancer, 12 år gammal. Samma sjukdom som sin bror.

När jag kom tillbaka till Blekinge, då som pensionär, började jag att gå på polispensionärsträffar. Då mötte jag Hasse igen. Han var nu änkling, även Barbro hade gått bort, han var nu helt ensam. Jag försökte att undvika att prata om mina barn, för att inte göra Hasse ledsen. Men det var han som ville veta allt om dem. Varje gång vi träffades eller talades vid på telefon, så avslutades alltid samtalet med ”hälsa dina flickor”.

Vid ett tillfälle tog han med sig ett fotoalbum, där Margita och mina barn var med på många bilder. Han berättade, att han ofta tog fram fotoalbumet och tittade på bilderna och mindes den underbara tiden. Han påstod, att det finaste luciafirande i Karlshamns polishus, det var det året som våra barn lussade.

De sista åren, sa Hasse ofta, att åren som klassmorfar i Johanneshus var de bästa. Han fick då träffa så många fina barn. Med stor förtjusning visade han upp små saker som han hade fått som gåva, av barnen, under åren.

Idrotten har även varit en stor glädje för Hasse under alla år. Vi som byggde upp Polismuseet i Karlshamn år 2017 bad då Hasse om hjälp att plocka ut saker till Polismuseet från polishusets vind, där polisens idrottssaker var bevarade.

Mitt sista telefonsamtal med Hasse var på Margitas födelsedag den 6 september 2019. Han var trött och hade ont i hela kroppen. Han dog 11 dagar efter vårt sista telefonsamtal. Men avslutningen på telefonsamtalet var inte som förut att han hälsade till mina flickor, han sa istället att han skulle ringa mig när han blev bättre.

Nu har har Hasse lämnat oss för att återförenas med de sina. Vi är många som saknar denne genomsnälle man, som drabbades så hårt med att mista två små barn.

Marjatta Titoff