Debatt

Varje räddat liv är en vinstlott för alla

En nollvision för antal självmord är liksom i trafiken en utopi, men varje räddat människoliv är en vinstlott för den enskilde, anhöriga och samhället.
Foto:

Fem till sex gånger fler dör med självmord än vad som omkommer i trafiken. En nollvision för antal självmord borde likt utvecklingen för trafikdöden kraftigt kunna sänka antalet. Varje självmord drabbar förutom personen själv, anhöriga med saknad, samvetskval och ofta livslångt lidande.

Miljarder har satsats på säkrare bilar och trafikmiljö. 1970 omkom i Sverige 1 307 personer i trafiken, 2013 var antalet 264. En helt otroligt bra utveckling. Trots en kraftigt ökad trafik har antalet omkomna markant minskat. Bilarna har blivit säkrare, avskiljare i till exempel form av vajerräcken har satts upp, med flera förbättringar. Vår medvetenhet och vårt betende kanske inte alltid har förbättrats, men den tekniska utvecklingen har bidragit. Det har föregåtts av medvetna ekonomiska satsningar liksom olika lagstiftningar.

Ett tungt område är där liv går till spillo är via självmord. Där låg antalet 2015 på 1 554 stycken. En nivå som tangerar antal trafikdödade 1970. Det är svårt med en direkt jämförelse mellan trafikdödade och dem som begått självmord, ibland sker även självmord i trafiken som är svåra att få svar på och kan ge ett mörkertal i statistiken. Det är en tydlig skillnad i hur vi med en nollvision kontinuerligt aktivt prioriterar att få ner antalet omkomna i trafiken. X antal miljarder kronor har under åren lagts på och läggs på förbättringar och säkrare vägar. Till detta lägger bilindustris stora resurser på att förbättra fordonsflottan.

Mycket kan göras med att få ner antalet självmord. Många kan förhindras, med rätt insatser och hjälp i rätt skede. Ofta till en låg samhällskostnad kan självmord förhindras. Med en öppnare atmosfär där man vågar prata mer öppet om livets olika svåra faser kan skolan i sin helhet, i samverkan med föräldrar, skolhälsovården och landstinget, vara en stöttepelare och aktör. En stärkt första linjens psykiatrivård kan bättre möta upp på skolan och med kompetensförstärkning tidigt möta vuxnas signaler om ohälsa. Till detta kan vi säkra miljöer där vi försvårar riskerna med tekniska åtgärder, som till exempel högre staket längs järnvägsspår.

Hade samhället lagt motsvarande resurser som för säkrare trafik, hade vi förmodligen också haft betydligt lägre antal självmord. Vi kommer aldrig att få noll omkomna i trafiken, ändå har vi satt upp en nollvision. En nollvision för antal självmord är också en utopi, men varje räddat människoliv är en vinstlott för den enskilde, anhöriga och samhället. En nollvision är en viktig drivkraft där vi aktivt lyfter upp frågan på bordet, ökar vår kunskap om självmord och sätter in aktiva samhällsresurser i förebyggande åtgärder.