Maken, snart 81 år, erbjöd sig att följa med då det var ovisst hur jag skulle klara mig själv på hemvägen efter eventuellt ingrepp.

Vi bestämde oss för att ta tåget från Ronneby. ”Det är ju enklast”, resonerade vi. Kanske något dyrare, men marginellt.

Vi startade i god tid från vår bostad som ligger 1,5 mil från Ronneby. Vi hade gott om tid, vilket var tur, skulle det visa sig.

Samtliga parkeringsplatser runt stationen var upptagna... Tiden krympte. ”På andra sidan järnvägen finns det platser”, föreslog jag. Vi åkte dit, men det visade sig att där hade det påbörjats ombyggnad till bostadshus, ingen P-plats där således. Sista chansen var ovansidan på Willys, en stor plan med gott om plats, men där fick man stå endast två timmar.

Vad göra? Klockan kröp allt närmare tågets avgångstid. Vi chansar.

Väl nere vid pressbyrån för att lösa biljett så går det inte att lösa tur och retur utan endast enkel. Expediten informerade oss om att vi var tvungna att köpa biljett i Lund. En duo enkel Ronneby - Lund, 330 kronor.

Väl framme i Lund fick vi ta taxi till ögonlaserkliniken, 270 kronor.

Det blev ingen operation utan bara en snabb undersökning och ett samtal samt ny tid, 300 kronor.

Nu var vi hungriga, lunch 190 kronor.

Tillbaka till Lunds järnvägsstation med taxi, 270 kronor.

Ny startade en ny kamp mot klockan. Var köper man biljett? Pressbyrån! Nej inte den pressbyrån, nästa! Inte den heller! Så småningom hittade vi ett ställe där vi kunde köpa biljett hem, 330 kronor.

Väl framme i Ronneby gick vi till parkeringen i störtregn och vad fanns på rutan? Jo, en gul lapp. 400 kronor.

Summa 2090 kronor. Varför valde jag inte Karlskrona?

/ En dyr affär