Varför är du så ensam, Emilie Pilthammar?
Du har blivit det för att du inte ser några problem med att ett SD-samarbete. Tvärtom uppmanar du din egen partiledning och andra borgerliga politiker att följa ditt exempel och ”komma upp ur sandlådan”.
Men varför är du så ensam i ditt ställningstagande, Emilie Pilthammar? Du vet att det beror på att ytterst få betraktar SD som ett parti som alla andra.
SD har vuxit fram ur rasistisk vitmakt-miljö. Somliga menar att ”alla partier har en mörk historia”. Visst, högern har varit emot kvinnlig rösträtt och för svenska kärnvapen. Men trots det tänker vi att Emilie Pilthammar och hennes partikamrater numera delar grundläggande humanistiska värderingar med de flesta svenskar. Inom SD finns däremot riksdagsmän och kommunpolitiker som skrålat lustiga sånger om mordet på Olof Palme, som haft Somalia Kickers som favoritband, som betraktat medlemmar i andra partier, fackförening eller ideella organisation som Rädda Barnen och Röda Korset som fosterlandsförrädare, som gärna samarbetar med de värsta högernationalisterna i Europa och som skrattar när deras partiledare gör ett hånfullt skämt av klimatkrisen och den gångna sommarens katastrofer.
Vad är politik och politiskt engagemang? Att ha en idé om varför samhället ser ut som det gör kanske, och en idé om hur vi vill att det ska se ut.
Delar du och din kompis Louise Erixon (SD) bilden av samhället, Emilie Pilthammar? Jag menar, förutom att du tycker att ”Sverige släppt in för många utlänningar” och ”Kanehalls dagis är ett exempel på socialistisk barntillsyn.”
Per Nilsson, Sölvesborg
