Svävande försvar för minkuppfödningen
Johan Dalén skriver i sitt insändarsvar den 9/2 till en av Djurens Rätts medlemmar att minkuppfödningen behövs http://www.blt.se/debatt/minkuppfodningen-behovs/. Svensk Minks argument till varför Sverige behöver minkuppfödning är enligt Dalén ungefär att ”om inte vi föder upp minkar så gör någon annan det”.
Om du ser en olåst cykel på stan, tar du den för att chansen är stor att någon annan annars gör det? Det är ett orimligt sätt att resonera. Det är i stället rimligare att man så långt som möjligt väljer att inte bidra till något negativt.
Dalén kastar dessutom ur sig ganska grova anklagelser helt utan grund. Det är kanske förståeligt, om än fortfarande oprofessionellt, att Dalén minst sagt svävar på sanningen i sitt svar.
Minkbranschen hänger på en allt skörare tråd. Nyligen togs beslutet om avveckling i Norge och här i Sverige står branschen återigen inför utredning. Dessutom tycker åtta av tio svenskar att det inte borde vara tillåtet att föda upp djur i bur för sin päls. Pälsdjursfarmning är redan helt eller delvis förbjudet i 13 europeiska länder.
Om Sverige skulle avveckla minkpälsfarmarna skulle världen få en minkpälssäljare mindre och trovärdigheten för den, annars hyllade, svenska djurskyddspolitiken skulle öka. En avveckling av svensk minkfarmning vore dessutom helt i linje med djurskyddslagen som säger att djur ska ha rätt att utföra sina naturliga beteenden. Det har inte minkarna i Daléns burar i dag.
Camilla Björkbom
Förbundsordförande för Djurens Rätt
