Debatt

Kyrkan mitt i byn – i alla bemärkelser

Låt inte det gamla uttrycket "Kyrkan mitt i byn" vara tomma ord utan mening. Det måste ges liv, rörelse, innehåll inför kyrkovalet, vilket i sin tur kan bli avstamp för en levande kyrka som en självklar, aktiv kraft i samhället och som skall vara öppen för konstruktivt samarbete med alla goda krafter, vilka seriöst arbetar för inte minst en levande landsbygd.

Artikeln publicerades 10 september 2017.

Men den kyrka som vi alla slår vakt om är också den varma, demokratiska folkkyrkan och en fullödig kristen gemenskap - något som vissa debattörer undviker att nämna - ur vilken den kultur som vårt lands och Europas växte fram. Ingen, säger ingen, kan alltså förneka kristendomens betydelse för det Europa vi ser i dag. Det är fakta som inte får glömmas men väl värnas och vårdas samt omsättas i aktiva kyrkliga handlingar.

Svenska kyrkan som tröstens, tillitens och trygghetens boning - den varma, öppna kyrkan med låga trösklar, som inte stänger sina portar eller sätter upp kalla handen för någon! Den har funnits i århundraden men behöver, måste, aktiveras i vårt sekulariserade och materialistiska samhälle. Ingen som är aktivt verksam i kyrkan kan förneka kyrkans problem med medlemsminskningen, den krympande ekonomin eller svårigheterna att rekrytera personal. Den verkligheten har varit kyrkans i många år. Men det går som bekant alltid att vända rodret till förlig vind - med vilja och engagemang, med en stark medvetenhet om kyrkans betydelse för oss alla och vetskapen om att den faktiskt finns bredvid oss från födseln till döden - via dopet, konfirmationen, bröllopet, gudstjänster och mässor. Kyrkan ger framtidshopp, kyrkan står alltid på vår sida, även om vi sviker den. Som ovan nämndes: portarna är alltid öppna!

Kristen gemenskap med Gud och Jesus i centrum, kulturbärande och traditionsbevarande! Bland annat detta innefattas i den mäktiga klockklangen på söndagar och övriga dagar, när den ljuder. Vad tyst, tomt och trist det skulle bli utan denna klang som vår ständiga följeslagare, den som alltså påminner oss om tron och Gudsgemenskapen! Kyrkans alla tempel i vårt land, från Ystad till Haparanda, oftast uppförda på kullar i den vackra nejden eller invid åar, som min egen församlingskyrka är, eller mitt i ett brusande tätortscentrum betonar den geografiska närheten till oss. Och, tro mig, vi behöver den alla på något sätt, även om det finns många som vänder kyrkan ryggen.

Den som engagerar sig för kyrkan, deltar i kyrkovalet, stannar upp bara ett ögonblick och ser vad som finns och vad han eller hon har och kan engagera sig för, om inte nu så kanhända i framtiden, ser det oskattbara värdet i kyrkan.

Ty vem kan, eller vill, förneka sanningshalten i också ett annat gammalt uttryck: "Människan lever inte av bröd allena".

Absolut inte, även om brödet är alldeles nybakat och aldrig så välsmakande!