Debatt

Jag har alltid ont – men jag lever!

Mamma till Oskar
Min son börjar första klass nästa år och det värmer mamma­hjärtat att få uppleva det.
Foto:

Att leva med kronisk smärta har blivit min vardag, men jag låter inte det styra över mitt liv.

När jag var i slutet av min graviditet för många år sedan upptäcktes det att jag hade bröstcancer. Jag bestämde mig för att kämpa och vinna. Som ensamstående mamma ville jag finnas där för mitt käraste som finns. Jag vann och gick tillbaka till mitt lagerjobb, men det visade sig vara en tillfällig seger. Cancern kom tillbaka och nu hade den spridit sig. Dessutom var en kota i ryggen defekt och det hade kunnat sluta i rullstol. Benskörhet efter många behandlingar.

Jag hade ständigt ont men kämpade på och vann igen. Till sist blev det en halv steloperation av nedre delen av ryggen.

Trots att åren har gått har jag ständigt lite ont. Jag känner av det mer i ryggen om det ska bli dåligt väder. Jag är inte den som ger upp. Kan man uppfostra ett barn själv medan man går på behandlingar kan man minsann klara allt.

Jag började arbeta halvtid sex månader efter operationen även om jag enligt läkarintyget bara klarade två timmar per dag. Jag upplevde att det blev för tungt och hade då två val: Bli sjukskriven och gå igenom flertaliga tester och samtal om arbetsförmåga och annat förödmjukande igen eller att byta yrke. Min värsta mardröm var att bli sjukpensionär. Så jag provade något nytt och numera är jag receptionist på heltid. Jag har världens bästa jobb med en anpassningsbar arbetsplats. Höj- och sänkbart bord, diverse hjälpmedel. På så vis kan jag känna efter hur kroppen vill ha det, jag kan varken sitta eller stå för länge. Jag är så glad och har inte haft en enda sjukskriven dag sedan dess. Min son börjar första klass nästa år och det värmer mammahjärtat att få uppleva det.