Hur står det till med demokratin?

Även i Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade beslut. I de av filterbubblorna i diverse sociala medier påverkade samhällsklimatet och i skogen av genom Facebook och Twitter spridda rykten och falska nyheter eroderas den demokratiska tilliten.

Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand. Särskilt så i spåren av Facebooks miljontals persondata försålda till och av skandalomsusade brittiska Cambridge Analytica för aggressiva valkampanjer och skräddarsydda för sociala mediers fakenewsaktivister. Även Rysslands sägs nu ha tillgång till dessa CAs big data. Något som vi redan vet har gett oss Trump i Vita huset och Brexit i Storbritannien. Och mer kan komma.

Här intar kvalitetsjournalistiken och massmedia en central roll som källkritiska granskare och försvarare av demokratin. Men det kräver ett öppet samspel mellan granskade och granskare. En ordning där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera genom fria och väl utbyggda massmedia där medborgarna kan få korrekt rapportering och känna tillit till. De utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna i val kan ta övertänkta beslut.

Men i samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat. Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På allt fler håll i Sverige finns nu bara en lokaltidning kvar. Många kommuner har inte ens längre någon lokal journalistisk bevakning. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar blir då ryktesspridning och okontrollerade “fakta”.

Med de nästan i monopolsituation kvarvarande och allt mer på ekonomi och lönsamhet fokuserade tidningsföretagen har även journalistiken förändrats. Medan annons- och försäljningsavdelningen ses som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister skurits ner. Det påverkar journalistrollen. Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att granska och gräva. Journalistiken tunnas ut, blir ytligare.

Parallellt med att allt färre journalister kan djupgranska har antalet pressekreterare, PR-konsulter och PR-företag format allt mer friserade verklighetsbilder. De ska också skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik. Utvecklingen i Sverige går i snabb takt åt samma håll som i USA. Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist. I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist. Medan de som granskar får allt snävare resurser och tidningar läggs ner eller förvandlas till annonsblad.

Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som professor Bo Rothstein och Jesper Falkheim, professor i kommunikation vid universitetet i Lund. Båda har uttryckt sin oro för hur balansen mellan de som granskar och de som företräder olika organisationer och partier blir skevare – med tapp i tillit som följd.

Att hitta en bra, hållbar lösning på den för det demokratiska samhället allvarliga obalansen mellan granskare och granskade brådskar. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker och frilansjournalist