Ett valår där torsken torskar?

Faktum är att andelen torsk som når 45 cm längd är liten. Nu blir många torskar könsmogna redan vid ca 20 cm längd, jämfört med det dubbla som tidigare var normalt. Den fisk som leker tidigt, innan den fångas i det effektiva storskaliga trålfisket, har lyckats sprida sina gener.

Hur kunde vi låta det bli så här? Gör vi inget nu lever torskens betydelse för våra kustsamhällen, sportfisket och det småskaliga yrkesfisket snart bara kvar i minnet.

Torsken lever på gränsen av sin utbredning i Östersjön. Det har skett en anpassning till den lägre salthalten, något som gör Östersjötorsken unik och oersättlig.

Sedan torskboomen på 80-talet har torsken fiskats alldeles för hårt. Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga rådgivning, som ligger till grund för medlemsstaternas beslut om fiskekvoter, har sällan följts.

Kvoterna har ofta satts långt över rådgivningen och vi har haft det som kallas överfiske, ett fiske som överstiger det som beståndet tål. Beståndet har minskat på grund av kortsiktiga vinstintressen och politisk försiktighet. Övergödning och matbrist har försämrat situationen ytterligare.

Dessutom slängs miljontals torskar döda eller döende tillbaka i havet varje år av Östersjöns trålflotta, trots att dessa så kallade utkast är förbjudna sedan 2015. Danska forskare beräknade att danska yrkesfiskare dumpade omkring 1 300 ton torsk i Östersjön under 2016. För 2017 har Internationella havsforskningsrådet nyligen beräknat utkasten i fisket på det viktiga östra torskbeståndet till cirka 11 procent, men detta bedöms vara en underskattning, bland annat eftersom forskare i flera länder har svårt att få komma ombord på trålbåtarna.

Det är kanske inte så konstigt att torsken försvinner. Övergödningsproblematik, predation från gråsäl, och industrifiske på torskens mat sill och skarpsill är alla parametrar i en ekosystembaserad förvaltning. Det är något Sverige jobbar med. Bra så. Men att de stora olagliga utkasten i trålfisket får fortsätta är oacceptabelt.

Landningsskyldigheten måste efterlevas och så länge trålfisket inte är hållbart hindras återhämtningen av torskbeståndet. Ett utmärkt exempel att dra lärdom av finns, och det är Öresund. Tack vare att det varit trålförbud här sedan 1932 finns starka bestånd av torsk och många andra arter. Här finns därför ett småskaligt hållbart yrkesfiske med garn som tillsammans med en bärkraftig sportfisketurism enligt en färsk svensk-dansk rapport omsätter en halv miljard kronor. Det genererar arbetstillfällen och inkomster till kustsamhällen året runt.

För att återfå torskbestånden längs Blekingekusten krävs kombinerade insatser i stor skala. En nödvändig åtgärd utöver allt arbete som redan pågår, som utveckling av sälsäkra torskburar och minskning av näringsläckage från jordbruket, är att trålfisket efter torsk i Östersjön bevisar att detta fiske är hållbart. Om inte redskapen fungerar måste fisket pausas till dess att detta är åtgärdat. Detta ska givetvis gälla för alla Östersjöländer.

Ett sätt att övervaka landningsskyldigheten på är genom så kallad full dokumentation, exempelvis genom observatörer eller till och med kameror ombord. Den enskilde fiskaren kan då visa att landningsskyldigheten efterlevs, precisionen i beståndsberäkningarna förbättras och inte minst ges torskbestånden en chans att återhämta sig.

Det skulle främja det kustnära yrkesfisket, sportfisket och inte minst Östersjöns ekosystem. Det borde vi uppmärksamma i årets valrörelse. Då kan vi åtminstone säga att vi såg problemen, tog dem på allvar och försökte göra något åt dem.

Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna

Bengt Larsson, Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening (SYEF)