En tacksam patient
Den första cellgiften blev för stark för mig. Då låg jag på intensiven i Karlskrona. De första dagarna var tuffa, men de fick liv i mig. Vilka änglar. Då låg jag även på 61:an med god mat och mycket omvårdnad. Tack alla där.
Jag kom så tillbaka till Karlshamn. Där satte läkare in ett annat medel mot lungcancern. Vilket team utan stress och lugna och sakliga. Sjuksköterskan ringde och frågade hur jag mådde, eller också kunde jag ringa henne om jag var orolig.
Så har jag min kurator som hör av sig en gång i veckan. Annars kommer hon hem till mig och då får man prata ur sitt hjärta.
Nu får jag komma till dagvården varannan vecka och få min behandling. Där får jag också träffa änglar. Ja, jag är så tacksam. Det finns inte ord för vad jag känner.
Här hemma kommer sjuksystrar och delar ut min medicin och tar prover. Så är det hemtjänsten i Mörrum. De är duktiga och alltid glada. Jag älskar dem. Vad många härliga änglar som finns runt mig. Därför orkar man leva vidare.
Det finns mycket bra inom sjukvården som också alla bör höra.
En mycket tacksam patient
