En barockkyrka som blev något annat
Kyrkan tog över tjugo år att bygga och invigdes 1744 och heter Fredrikskyrkan. Till invigningen skänkte den välkände skeppsbyggmästaren och hamnarkitekten Gilbert Sheldon en dopfunt av skulpterat förgyllt trä. Sheldons egen son blev den första att döpas i denna. Kyrkan har flera gånger restaurerats och 1915 tillkom en mäktig altaruppsats i nybarock, innehållandes något så unikt som ett sakramentsskåp för nattvardskärl.
På 2010-talet hade man dock tröttnat på att fira gudstjänst i detta mäktiga kyrkorum. Man bestämde sig för att blåsa ut det mesta av inredningen, med Kammarrättens märkliga välsignelse. Alla bänkarna revs bort (man var dock tvungen att spara och lagra två bänkrader), Ölandsstenen på golvet revs upp. Längst fram nöjde man sig inte med att riva upp golvet utan rev upp ett stort hål och installerade ett höj- och sänkbart podium med förvaring inuti.
Bänkarna i vackert mörkt trä ersattes av udda stolar med smutsimiterande klädsel. Stora delar av det patinerade vackra stengolvet ersattes med modernt trä. Dopfunten slängdes ut och ersattes av ett svart stenblock som ser ut som en fontän i ett nyinvigt köpcentrum. Den unika altaruppsatsen slängdes ut och ersattes av – ja ingenting faktiskt. Bara vit vägg. Ett helt nytt altare i livlös sten som såg ut som ett abstrakt konstverk sattes in.
Det som var ett vackert sakralt barockkyrkorum ersattes med ett trendigt neutralt konferensrum där den ännu kvarvarande predikstolen och de gamla 1700-talspsalmtavlorna är det enda som riktigt påminner besökaren om en kyrka. Stor projektorduk framtill och glasväggar på sidorna i koret gör hela konferenslokalkänslan komplett. Tillsammans dödar allt detta totalt kyrkorumskänslan.
Det var en gång en ståtlig barockkyrka. Sen lade man 110 miljoner och två år på att göra om den till något annat.
Adam Davidsson, masterstudent i historia vid Lunds universitet
